Jag är Kina är Xiaolu Guos andra roman på svenska och är en bok om en bok som håller på att översättas. Iona Kirkpatrick är den som har fått uppdraget att översätta dagböcker och brev som lämnats till en förläggare i London. Genom texterna lär hon och vi känna Kublai Jian och Deng Mu, som verkar älska varandra, men ändå befinner sig på olika platser i världen. Samtidigt som Ioana översätter, får vi också veta vad som hänt dem.
Formen att blanda brev och dagboksanteckningar med historien om Ioana och den om Jian och Mu är svår. I alla fall har jag svårt för brevformatet, något jag ofta har. Det tog därför tid innan jag kom in i Jag är Kina, men när jag väl gjorde det fastnade jag rejält. Det finns så många perspektiv och de olika historierna bind samman på ett riktigt snyggt sätt. I slutet är det spännande som vore det en thriller. Jag vill verkligen veta vad som hänt Jian och Mu och om de återförenats.
Landet Kina och dess styre är nästan som en person i boken. Det handlar om de protester som folket ibland gör, som vid Himmelska fridens torg 1989, men mest om de protester som censureras. Vi lär känna Jian som en provokativ punksångare och Mu som en lika provokativ estradpoet. Vi vet också att de båda lämnar Kina. Långsamt, långsamt får vi ta del av deras historia, samtidigt som jag lär mig mer om deras hemland.
Iona är kanske ändå den som jag tycker mest om. Det är intressant att följa hennes översättningsarbete och de språkfunderingar hon har. Det gör att även språket blir som en egen person, som helt klart påverkar handlingen. Ibland finns flera översättningsalternativ, bland annat för att kinesiskan saknar tempus. Vad händer egentligen nu och vad har redan hänt? Stilnivåer är ett annan dilemma, som gör att den text som Iona skapar inför våra ögon redan är tolkad. Ibland får vi se de handskrivna texterna, infogade för att skapa en autentisk känsla. Då kommer jag extra nära de som skrivit texterna, trots att jag inte förstår ett ord. Det är fascinerande vad handstil kan göra.
Jag är glad att jag läste ut Jag är Kina, trots att jag inledningsvis var skeptisk. Om jag inte hade läst och älskat Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande hade jag kanske inte haft tålamod, men nu gjorde jag det och det visade sig att Jag är Kina är minst lika bra, om inte bättre. Det är inte för inte som Xiaolu Guo fanns med på Grantas lista från 2013 med de 20 mest lovande under 40, som skriver på engelska mind you, för det gör Xiaolu Guo som bott i London sedan 2002.
På Bokmässan i Göteborg nästa vecka kan du bland annan se Xiaolu Guo på lördag 11.00-11.45 då hon medverkar i ett seminarium med titeln Fjärran, så nära.