I Maja Hjertzells bok Vad gör man inte får vi möta en trasig familj. Det är mammans födelsedag och tre av fyra barn är på väg till henne. Vi förstår att hon befinner sig på en annan plats än hon brukar och vi förstår också att barnen är ganska trasiga unga vuxna, alla fyra. Anders har sabbat körkortet och tjejen han älskat länge på avstånd vill inte veta av honom, Karolina är som en skugga som försöker undvika allt och alla, medan Sanna är utåtagerande och spontan. Lite väl mycket kan tyckas, då hon gjort något som gör att storasyster Leah vägrar träffa henne och därför inte kommer till firandet. Fadern finns hela tiden i bakgrunden, men är inte närvarande. Vi får följa dem under en varm augustidag och när sista sidan är läst är ingenting som det verkade inledningsvis. Det betyder inte att Maja Hjertzell skrivit en actionfylld roman, snarare tvärt om. I ett mycket långsamt tempo får vi veta mer om familjemedlemmarna och när det står klart hur allt hänger ihop förstår jag allt.
Det är extremt svårt att skriva om Vad gör man inte, utan att avslöja för mycket och därmed förstöra läsningen för er. Det jag kan göra är att uppmana er att läsa. Personerna är levande, historien gripande och språket helt fantastiskt. Jag letar efter ett ord att beskriva Vad gör man inte och skulle vilja använda det engelska ordet exquisit. Det är en utsökt, fin och vacker bok som kommer att stanna hos mig länge. Den enda invändningen jag har är att jag skulle vilja veta mer om syskonen, men samtidigt är lite av grejen att jag inte får veta allt.
Maja Hjertzell finns på plats i Göteborg under Bokmässan. Bland annat deltar hon i seminariet Country Noir tillsammans med Martin Jern, klockan 12 på fredag.
Kommentarer är stängda.