Tänk att få hälsa på Lars Gårdfeldt så här de första skälvande minuterna på årets Bokmässa och berätta att han är en stor idol. Skolkyrkan där han och en kollegas syster arbetar bjuder in till författarfrukost med Lina Ekdahl. Då hon också är en stor idol (min kollega undrade just hur många idoler jag är och jo, det finns några) är det extra trevligt att få börja mässan just precis här.
Lina Ekdahl börjar med att presentera sin diktsamling som heter just Diktsamling. Hon talar om de stora orden, som solidaritet, som länge varit ord som saknasts i samtalet länge. Ekdahl inspirerades av Konsums blåvita varor och omslaget visar att det kan vara så enkelt som att en sak är precis vad ordet säger att den är. Det här är en Diktsamling, kanske är det inte svårare än så.
Att höra Ekdahl läsa är en upplevelse. Hon inleder med en dikt om en fri människa, hon som är fri att köpa kappor, två om hon vill. Inlevelsen är total.
Bror och syster är en fin dikt om den som inte alltid är vår bror och syster, men som kanske borde vara det. Om hur vi förväntar oss, omedvetet eller medvetet, att den som är fattig ska anstränga sig och inte ”bara” tigga. En ”duktig” fattig som spelar ett instrument eller så. Göra något. Mer aktuellt än någonsin. Nu pratar vi om det, vilket inte var fallet då boken kom ut 2012. Samtalet handlar inte bara om hur svårt det är att se fattigdom, utan att vi faktiskt har börjat göra något.
Vad vill du? handlar om alla frågor som kan ställas och ställa när någon kommer hut, inspirerad av Reva. En cool dikt fylld av frågor och vändningar. Rytmen då Ekdahl läser är tydlig och jag får nästan panik av att höra alla frågor. Inställningen att ”vi” får fråga och ställa krav med inte de som kommer.
Vi talade om vår förväntan på tacksamhet och hur det är okej så länge vi kan behålla vårt eget överflöd. Om den numera rumsrena känslan av att tycka att tacksamhet kan krävas, trots att vi bara ger bort det vi inte behöver, inte nödvändigtvis det som behövs.
Ekdahl berättar att hon tidigare ofta läste dikter som inte var riktigt färdiga, men att hon inte längre vågar. Nu vågar hon igen, men är nervös. Hon berättar att de senaste två åren varit tunga privat och därför har hon knappt skrivit dikter. Nu behöver hon våga igen och har därför bestämt sig för att läsa. En dikt heter Ett bord om att saker som varit självklara inte längre är det. Är ett bord ett bord för alla och spelar det någon roll?
Dikten Bristen handlar om att det kanske finns ett annat mål i livet än att vara glad. Kanske måste vi tänka att alla känslor är lika mycket värda. En fantastisk dikt! Extra häftigt att vara en del av den första publiken som fått höra dessa två dikter. Ekdahl är verkligen en estradör.
Ekdahl talar om hur poesi är helt outstanding för att få människor att skriva. Hon är mycket ute i skolor och skriver med barn och unga. Själv hade hon svårt att skriva i skolan och kanske är det därför hon vill skriva. I poesins värld kan alla skriva på sitt sätt.
Under 80-talet började Lina Ekdahl att skriva och läsa sina dikter, men det dröjde till mitten av 90-talet innan hon fick dikter utgivna. I början skrev hon om småbarnslivet, realismen var inte speciellt inne. Att läsa dikterna först var en bra väg att gå, menar hon.
