Mhairi McFarlane ville inte skriva klassisk chiclit om vikt, shopping och maxade kreditkort, utan något annat som faktiskt handlar om ”riktiga” kvinnor med ”riktiga” förhållanden. Målet är att det ska bli mer allmänmänskligt än litteratur endast för kvinnor. Manliga vänner är en viktig del till exempel.
McFarlane talar om hur hon, som kvinna 30+, har många vänner som separerar och skiljer sig. Snart kommer det inte ses som självklart att en kvinna i 40-50-årsåldern är gift. Berättelser om kvinnor kan därför inte bara handla om att få en man, eller gifta sig.
Är hennes böcker feministiska?, frågar Kattis Ahlström och svaret blir ungefär ”det hoppas jag verkligen”. McFarlane talar om hur t.ex. Caitlin Moran bidragit till att den feministiska debatten blivit aktiv.
Angående humorn i böckerna, så var första utkastet inte alls lika fullt av humor, vilket hennes mamma påpekade. Varför är boken inte rolig, du är ju rolig. Och jo, när hon väl började våga skriva roligt fnissade hon själv åt det hon skrev. Då blev hon mer sig själv, vilket McFarlane påpekar är det viktigaste. Nu skäms hon inte över att hon skriver chiclit, vilket hon på vissa sätt gjorde inledningsvis. Nu vill hon snarare förändra genren inifrån.
PS Göteborgare gillar inte Kattis Ahlström lika mycket efter att hon frågat McFarlane om det är första gången hon är i Stockholm och om hon gillar staden, varvid publiken fräser ”Vi är i Göteborg”. Klassiskt kungligt misstag. ? DS
Håller med om att det vore bra om den typiska chick lit-genren förändrades lite, jag skulle vilja att det inte alltid väljs man efter Austen-modellen.