Det finns ofta ett speciellt ögonblick i varje bok jag läser, det då jag känner att jo, nu är jag fast. Ibland sker det redan ett par sidor in i boken och då är det nästan alltid någon snygg formulering som fångar mig, men ibland dröjer det länge och då handlar det ofta om att jag inte riktigt fastnar för varken språk eller karaktärer. När jag så äntligen känner den där kopplingen till personerna boken handlar om, det är då jag fastnar.
Andra ögonblick jag älskar är när jag någonstans i boken får förklaringen till titeln, eller när samma formulering återkommer i texten. Det gillar jag, då märks det att författaren tänkt till och det känns lite som att jag får ett hemligt meddelande genom texten. Det får mig alltid att le lite extra i tyst samförstånd med den som skrivit det.
I böckerna om Emily av L M Montgomery talar huvudpersonen om ”glimten”, det där korta ögonblicken av lycka som helt plötsligt kan komma över en. Ibland när jag har låga perioder kan jag helt mista glimten, men när den kommer är det extra härligt. Det kan handla om en ovanligt vacker morgon, eller något annat som väcker känslorna. Ibland kommer glimten under läsningen av en riktigt vacker formulering eller händelse. Då är det extra härligt att läsa och en bok som framkallar glimten har mig helt fast.
Vad är det som gör att du fastnar i en bok? Kan du känna när en trög bok vänder? Vad fångar dig?
Oj, svår fråga. Jag vill helst känna intresse redan första sidorna, men kan inte riktigt sätta fingret på vad som får mig att fastna. Just nu har jag börjat med The Bees och jag ar flera som säger att den är riktigt bra men den har inte riktigt grabbat tag i mig ännu. Vill ge den några kapitel till men sedan får jag se…
Tror ibland att man måste vara i rätt stämning för vissa typer av böcker när man läser dem. För några veckor sedan fick jag ett tråkigt besked och behövde något lättsamt att läsa – då blev det trygg chick lit. Är det för stressigt runtom behöver jag feelgood. Om livet går på rutin behöver jag böcker om förändring osv.