När jag tänker på Henning Mankell tänker jag inte främst på hans böcker om Wallander. Istället tänker jag på mina två favoriter, Comédia Infantil, om gatupojken Nelio i Maputo, Moçambique och Italienska skor om en gammal läkare på en svensk skärgårdsö, som möter en gammal kärlek som kommer vandrande med sin rullator över isen. Två mycket olika böcker med ett gemensamt, den mänskliga tonen och kärleken till karaktärerna. Det var inte länge sedan jag läste hans senaste och sista (?) bok Svenska gummistövlar.
Jag minns också en man som alltid stod på de svagas sida och som reste flera gånger med Ship of Gaza. Jag minns också hans engagemang i andra hemlandet Moçambique och Teatro Avenida. Det är inte bara författaren Mankell som jag kommer att sakna, utan människan. Han säger sig vara nöjd med sitt liv, men visst blev det alldeles för kort.
En underbar författare och en väldigt fin människa har gått ur tiden. Kommer också att sakna honom.