Jag var sur i onödan efter att ha läst Per Wästbergs redogörelse i söndags om hur Nobelpristagaren i litteratur utses. Artikeln var inte alls en ursäkt för att välja ännu en europeisk, manlig pristagare. Det fanns ingen dold agenda. Jag ber om ursäkt för att jag anade konspirationsteorier. Hjälp vad skönt det är att ha fel ibland.
För mig är Svetlana Aleksijevitj journalist på GP, det är så jag har lärt känna henne. Visst vet jag att hon skrivit böcker och visst har jag tänkt att läsa något av henne, men det har ännu inte blivit av. När det nu var hennes namn Sara Danius läste upp idag, fick jag en anledning att beställa hennes Kriget har inget kvinnligt ansikte, en bok som borde passa mig utmärkt. Det är bara det att jag sällan läser den typen av böcker. Spännande att Svenska Akademien valde att ge ett pris till en författare som är journalist och skriver facklitteratur. Det är också modigt att välja en kontroversiell författare och kanske var det vad Wästberg ville förbereda oss på i söndagens artikel SvD. Enligt Aleksijevitj har hon inte fått någon gratulationshälsning från Lukasjenk och inte heller har en enda vitrysk journalist hört av sig om en intervju.
Svetlana Aleksijevitj fick priset för sina ”mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.
Foto: Margarita Kabakova
En intressant pristagare. Känner att jag absolut vill läsa något av henne.
ätit lunch på samma ställe som Svetlana i Göteborg 🙂