Igår var vi och firade svärmor, så Downton Abbey fick vänta tills idag. Tv-cirkeln med Johanna Koljonen och Kristin Lundell sänds tyvärr inte i år, så jag får cirkla lite med mig själv. Det är sista säsongen och det känns utan tvekan lite sorgligt. Om du inte sett första avsnittet av sista säsongen ska du inte läsa vidare, för här spoilas det friskt.
Det är dags för jakt och Mary har övergett damsadeln. En liten detalj kanske, men det visar att hon inte finner sig i att vara utanför. Mary är en av mina största favoriter och jag älskar hennes rättframhet, som ibland blir lite elakt, men alltid är ärligt. Jag vet helt ärligt inte om jag skulle vilja ha henne i mitt liv, men hon är spännande att följa.
Det är alltid lite osäkert hur lång tid som gått mellan säsongerna, men klart är att året är 1925 och att barnen blivit större. De leker i köket och Mr Barrows verkar ha mjuknat lite. Han hoppar runt med lille George på ryggen och ser rätt nöjd ut. Barrows har gått från skurk till en figur som det är lätt att sympatisera med. Frågan är vilken roll han kommer att ha den här säsongen.
En ung, mystisk kvinna dyker upp. Hennes namn är Rita Bevan och hon städade på hotellet där Mary hade en kärleksresa med Gillingham. Nu försöker hon sig på utpressning. Lite tröttsamt om jag ska vara ärlig. Förhoppningsvis dyker hon inte upp igen.
Mr Carson friade ju till mrs Hughes förra säsongen och hon har först nu insett vad det är hon gett sig in på. Samtalet om sex med mrs Patmore är helt underbart. Inte konstigt att hon funderar dock. Rädslan för att visa sig utan kläder och behöva skämmas är naturlig om man, som hon, aldrig gjort så. Men som mrs Patmore påpekar skulle det vara rätt märkligt om de levde som bror och syster. Men att det ska bli hon som sköter samtalet med mr Carson har hon väl inte riktigt tänkt sig. Samtalet mellan de två väninnorna är en av mina absoluta favoritscener i första avsnittet! Mrs Patmore får dock inte riktigt till det i samtalet med Carson, i alla fall inte första gången. Oj, vad jag tycker om mrs Patmore. Hon har verkligen ett hjärta av guld.
Anna Bates färd genom de fem tidigare säsongerna har varit kantad av hemskheter. Nu är hon tillbaka på Downton. Nu är hon fri mot borgen, men ännu inte fri från misstanke. Dessutom har hon svårt att bli gravid och det är självklart en riktigt jobbig situation. Det låter som att det finns en öppning för adoption, men vi får väl se. Dags för en vändning, för det är som mr Bates konstaterar kanske så att de är det mest drabbade paret i världen. Någon form av hopp blir det då fallet med mr Green avskrivs helt och hållet. Lite lycka till paret Bates tack!
Edith inser att det inte är enkelt att vara kvinna och chef. Hon har också blivit av med hyresgästen i lägenheten hon ärvde av Gregson och funderar på om hon kanske ska ha den som sin egna Londonbas. Edith verkar vara på väg mot ett nytt liv.
Tom är i USA och jag saknar honom. Mary tänker ta över hans position som förvaltare. Vissa i familjen är nöjda, andra skeptiska. Jag säger heja Mary!
Isobel och Violet grälar om det lokala sjukhuset, men det är inte riktigt klart vad det egentligen är som pågår. Konflikten utvidgas och vi lär få höra mer om den. Trits gnabbet, eller kanske tack vare, älskar jag samtalen mellan väninnorna.
Det är en ny tid, med färre anställda på Downton, men fortfarande finns de som önskar hålla tillbaka utvecklingen. Violet Crawley är en av dem och som vanligt även mr Carson. Mr Crawley inser dock att det båda är dyrt och aningens omodernt att ha så mycket tjänstefolk. Spratt och Denker har en rätt skön diskussion kring vem som är viktigast. Situationen för arrendatorerna blir också svårare i tider då vissa säljer sin mark. Auktionen på egendomen i närheten är ett tydligt exempel på brytningen mellan det gamla och det nya. Kanske avslutas serien med att Downton säljs och familjen flyttar till London. Det känns ganska troligt.
I Expressen kallas sista säsongen för ”magnifik underhållning” och det hoppas och tror jag att det blir. Första avsnittet är lite trevande, men det finns många trådar att spinna vidare på.
Vad tyckte ni om veckans avsnitt?
underbara Downton abbey tänk att det är sista säsongen buhu. Själva avsnittet i sig kändes lite som du skrev trevande. Men några trådar knöts ihop som nr greene och att mr Carson och mrs Hughs nu ska gifta dig.
Edit känns mer och mer modern och följer med sin tid och har utvecklats väldigt mycket i säsongerna tycker jag. Mary har fortfarande skinn på näsen och går sin egen väg.
Ibland så drömmer/funderar jag på hur familjens framtid skulle sett ut under WW2. Det är ju somsagt 14år innan ett kriget börjar då vi är på år 1925 nu.
Vad tror du om den tanken?, hur hade ödena sett ut gör dem?
Tack för resumén.
Kram
Jag hade gärna sett många säsonger till av serien, men visst var det så att skaparna vill sluta innan Hitler kommer in i bilden. Men tanke på familjens status hade det kanske varit otroligt att ingen valde ”fel” väg. Frågan är om inte Downton kommer att förloras redan nu? Det känns osannolikt att ekonomin håller, dessutom är det så otroligt ojämlikt att protesterna borde bli fler. Kanske reser fler av dem till USA? Kan tänka mig både Mary och Edith där, kanske även Thomas och Daisy där. Vad tror du?
Måste säga att jag instämmer i allt du skriver. Samtalen mellan Carson och Mrs Patmore är riktigt obekvämt men ack så underhållande.
Är så nyfiken på hur Thomas karaktär ska ta för tur i denna säsong då han alltid varit en av mina favoritkaraktärer. Finns så många lager till honom att utforska.
Jag hoppas verkligen på att Edith får ta stora steget ut i världen nu och faktiskt får göra sin grej utanför Downton och sin systers syrliga kommentarer.
Saknar ärligt Rose lite får se om hon kanske kommer tillbaka något denna säsongen.
Utpressningen är jag väldigt trött på jag med så jag hoppas den delen är ut vägen nu. Och såklart att jag hoppas Tom kommer tillbaka.
Ja, Tom måste komma tillbaka. En stor förlust. Tycker också om Thomas, han har nog ett gott hjärta trots allt.
Jag är också DA-missbrukare 😉
Tänk att man kan bli så fascinerad av en familj från den yppersta överklassen som inte gör mycket annat än anordnar fester och jagar räv. Men jag älskar serien.
Och visst är tjänstefolket en härlig samling, inte minst kokerskan som du skriver.
Jättebra sammanfattning och jag har inget att tillägga:-). Nu spelas ju serien in på ett fiktivt slott i Londons närhet men allt utspelar sig ändå i Yorkshire, där rör jag mig ofta, åh vad kul det är när de åker till York, och som nu diskuterar sjukvården och dess förändringar, personalen promenerar till Bakewell en annan gång, där var stora marknader den tiden, ja även idag lever det kvar och så bröllopsresa till Scarborough, där var jag i augusti och åh vad fint det är, trevligt, trivsamt och väldigt vackert med en så intressant historia.
Och i denna omgivning i Yorkshire finns det underbart vackra slottet Chatsworth där livet fortgår ungefär som då:-). Är ofta där, är otroligt intressant och är öppet både i slott, trädgårdar, i de bondgårdar och odlingar de bedriver, växthus och mycket annat, ja de är helt självförsörjande alltifrån kött, grönsaker, frukt som kan vara exotiska, fisk, (egna sjöar), vin, saft, juicer, bröd, ja allt tillverkar de och deras personal med familjer bor i en liten stad på ägorna som är väldiga. Det är öppet året om och privat har de stora fester, de sökte en ny personal nyligen som skulle kunna allt om husgeråd, textil, servera elegant och kunna arbeta lite oregelbundna tider, vara språkkunnig och kunna föra sig:-). I övrigt har de guider, personal i restaurant och sådana som sköter om all konst. Ägarparet är väldigt engagerade själva och nu är tillväxten säkrad med son, sonhustru och sonson, har gått i arv så under århundraden.
Jag älskar serien och följer den väldigt noga, kan ställa in annat för att se den direkt:-). Vår dotter som bor i South Yorkshire delar inte mitt intresse:-), men jag tror man måste se allt och alla detaljer, den är inte lika intressant om man bara ser lite då och då. Däremot köper hon gärna hela serien till mig, den ges ju ut vartefter men jag vet inte om jag tittar om, tror inte det.
Lite sorgligt att den slutar men tror absolut att det är ett klokt beslut. Att inte fortsätta in i andra världskriget, det måste då tas med allt och det blir komplicerat. Så ett avslut nu är bäst om än tråkigt.
Nu ska jag läsa dina andra sammanfattningar, kul att du skriver!
Vad roligt att läsa om dina erfarenheter. Håller med dig, att låta serien gå in i 30-talet hade blivit svårt.