Det är sista säsongen av Downton Abbey och jag har separationsångest redan vid andra avsnittet. Faktiskt så svår att jag börjat se om serien och det var riktigt roligt att se första avsnittet igen. Då var Mary bara otrevlig, Daisy löjligt kär i Thomas och Anna blev förälskad i Bates vid första ögonkast. Att se om serien och veta det jag vet nu gav ett helt annat perspektiv. Det rekommenderas.
Nu har det gått några år och Mary, som alltid varit min favorit, är fortfarande rätt elak, men också så mycket mer. Nu skäller hon på pappa som inte vill satsa på mrs Hughes och Mr Carson och chockar grannskapet genom att ta över som förvaltare. När det gäller bröllopet tar hon över helt och erbjuder Carson att ha bröllopet var de önskar i huset. Nu blir inte mrs Hughes direkt överlycklig och tydligt är att serieskaparna vill synliggöra sprickan mellan herrskap och tjänstefolk. Något säger mig att Mary kommer att vinna, men maktkampen mellan henne och mrs Hughes kommer att bli intressant att följa.
Grälet om sjukhuset fortsätter och det är väl kanske inte det mest intressanta spåret hittills, även om det säkert kan få betydelse för relationen mellan de gamla damerna som verkar älska att gnabbas. Dessutom ställer sig Cora på förändringens sida, mot sin svärmor och det är knappast populärt. Kanske är hon den karaktär som förändrats mest
Edith har problem med Mr Skinner, som är tidningens redaktör och hatar allt hon föreslår. Det är tydligt att kvinnors ökade makt och inflytande inte är älskas av alla. Något som förändrats till viss del, men inte helt. Jag önskar att hon kunde avskeda honom, men kanske är det omöjligt? Tyvärr har Edith blivit väldigt vag, så jag önskar att hon får stå mer i centrum igen och dessutom med lite mer stake än hon haft den senaste tiden.
Skillnaden mellan de som har makt och de som inte har blir mer och mer påtaglig. Det gäller inte bara män och kvinnor, utan också om rika och fattiga, de med makt och de som inte har någon. Trots att det finns någon slags vänskap, som mellan Mary och Anna, blir det aldrig på lika villkor. Eller kan det bli det med tiden? Jag tror att Downton är på väg mot undergång och att familjen flyttar som avslutning på serien. Redan nu diskuteras huruvida det är nödvändigt med tjänstefolk och Thomas börjar bli överflödig, något som självklart stressar honom. Nu söker han nya jobb och kanske skickar det inte de signaler han hoppas. Nu var det 15 år sedan han började på Downton och nu när det hunnit bli 1925 har tiderna förändras.
Mest smärtsamt under avsnittet var utan tvekan Marigolds möte med fosterföräldrarna. Mrs Drewes sorg går att ta på. Att förlora ett barn, även ett som inte är ett biologiskt sådant, är utan tvekan oerhört smärtsamt. Att mr Crawley försöker köra bort familjen är ruskigt osympatiskt. Egoismen och självcentreringen är enorm hos de som har allt och vill ha ännu mer. Samtidigt är mrs Drewe inte riktigt stabil, vilket blir tydligt då hon tar med sig Marigold. Kärlek kan förvandlas till något annat. I detta fall näst intill en besatthet. Som mr Drewe påpekar glömde de känslorna då de smidde sina planer han och Edith.
Även Anna och Bates har förlorat barn och nu har de haft så mycket elände att det får vara nog. Lite lycka hade varit trevligt. Att Mary tar med Anna till läkaren i London ger hopp. Dags för en vändning?
Vad tyckte du om kvällens avsnitt? Vilken scen påverkade dig mest? Vilken karaktär är din favorit?
tufft att få flytta för att man gillar någon annans barn…
Jag tror också att serien avslutas med att familjen flyttar till ”enklare boning”, men först kommer Edith att bosätta sig i sin lägenhet i London tillsammans med sin dotter. Jag hoppas också att Mrs Hughes står på sig och får det bröllop hon själv vill ha och inte det som Mary vill ge henne. Jag har haft många olika favoriter genom säsongerna och egentligen är det väl så att alla karaktärerna har behövts för helheten.
Håller med att det bästa med serien nog är att alla karaktärer är genomtänkta och behövs för helheten. Det skulle kunna hända att någon mer drar till USA. Kanske Thomas och kanske även Mary – beroende på om hon träffar någon och i så fall vem.
Snyggt sammandrag! Jag är ”team Edith”, om man nu ska uttrycka sig så, Mary kan jag bara inte med, som är tvär och medvetet elak. Bort bort! Fast det är såklart som ni säger – att serien hade inte haft den dynamik den har om man tar bort karaktärer. Lady Violet Crawley är en favorit (ja, trots att hon är en sur tant, haha), man får sig alltid ett gott skratt när hon kommer med sina utlägg. Anna och Bates önskar jag bara all lycka efter deras sju svåra år.
Tror också att serien nu avslutas på så sätt att de måste lämna Downton Abbey och ta klivet in i det moderna England.
Jag har inte följt DA sen starten på svt, tror det var inför tredje säsongen som jag hade kollat ikapp via datorn.. Men som jag har älskat varje minut av den serien! Och varje avsnitt som nu sänds är ett steg närmare post Downton Abbey depression deluxe. snyft.
Jag gillar ju Mary och tycker att Edith är lite påfrestande, men hon har vuxit de senaste säsongerna. Och ja, Violet Crawley är fantastisk!