Jag botaniserade lite i min hög med recensionsexemplar aka mitt dåliga samvete och hittade då Omänniskor av Nanna Johansson och Kristoffer Svensson. Jag är inte så sugen på att läsa den längre. Kristoffer Svensson, K. Svensson, Kringlan. Sicket stolpskott.
Att ha så nära till hat som Kringlan har är inget unikt. Hat mot kvinnor och invandrare hörs mer och mer i samhället och såväl misogyni som rasism normaliserar och många verkar tycka att det är helt normalt, faktiskt okej att uttrycka hatiska åsikter som för borde vara helt otänkbara.
Jag har läst recensionen som Kringlan gick igång på fullständigt. Det var Victor Malm som recenserade Omänniskor och det är en balanserad om än ej exalterad recension. Han påpekar dock att boken är bättre än den humor författarparet brukar ägna sig åt. Inte okej, enligt Kringlan och då får man tydligen häva ur sig vad som helst. Då är det till exempel okej att tala om att köra upp diverse saker i kvinnors könsorgan, i detta fallet Åsa Linderborgs och hota med våldtäkt och mord. Recensenten själv klarar sig undan med hot om att bli sönderslagen. Smakfullt.
Så här säger Åsa Linderborg själv:
”Han är inte nykter, okej, det är en förklaring men det är inget försvar. Alla som tar sig en bläcka och spårar ur, säger inte såna saker som Kringlan. De flesta människor är anständiga oavsett promillehalt.”
Och hon har rätt, de flesta har inte så nära till åsikter som är så här hatiska. De flesta har troligen inte ens tänkt tankar som likar sådana åsikter. Det är då inte troligt att sådana åsikter formas bara genom att alkohol tillsätts. Samtidigt försvarar Linderborg den fria konsten och vikten av yttrandefrihet. Jag håller med. Frågan är om någon verkligen ska ha rätt att hota andra människor på det sätt som Kringlan gör. Jag säger nej. Tyvärr är han långt ifrån ensam. De flesta hatare gömmer sig bakom anonyma nätalias. Det betyder inte att Kringlan på något sätt är modigare eller mer rakryggad. Det innebär dock att han får stå till svars för sina ord och handlingar.
Nu har förlaget Rabén & Sjögren helt brutit med Kringlan, som också fått lämna podden Lilla Drevet och radioprogrammet Public Service. Nanna Johansson har valt att skriva färdigt på romanprojektet själv. Kanske räcker det, men ändå kan jag inte hjälpa att det kryper i mig då jag tänker på att läsa boken av denna ynkliga lilla människa. Kanske kan jag framöver skilja mer på bok och person, men just nu är det svårt. Jag absolut älskar Nanna Johansson och tycker att hon är briljant, men jag har så svårt att släppa tanken på att Kringlan omöjligen kan ha uttryckt de här åsikterna för första gången och att han polare i poddcasten Alla mina kamrater borde ha stoppat honom under sändningen. Ja, det var en live-sänding och ja, de har bett om ursäkt, men varje gång någon tillåts uttrycka hatiska tankar offentligt, utan att stoppas precis där och då, normaliseras hatet.
Så vad gör vi då med hatet? Vi påpekar gång på gång när någon går över gränsen. Vi motarbetar hatet och biter oss i tungan för att aldrig falla ner på samma låga nivå. Det är inte lätt, ibland vill jag bara skrika åt rasister och sexister att de är idioter. Totalt dumma i huvudet. Det är inte speciellt effektivt. Däremot skulle jag aldrig, aldrig, hur arg jag än var hota människor på det sättet som de gör. Det borde vara under allas värdighet.
I takt med att fler människor uttrycker åsikter om människors lika värde, ökar också hatet. Jag vill så gärna tro att det är få människor som vill trycka tillbaka jämlikheten och återfå ett samhälle där den vite, rike mannen har all makt, men vissa dagar har jag så svårt att ta mig upp över kanten. Precis som du ställer jag mig frågan var allt kommer ifrån. Och jag har så svårt att kunna få ett klokt svar. Å andra sidan är det inte klokt att bete sig så som vissa gör heller, så det är kanske inte så konstigt.
Det är verkligen sjukt svårt. Vad som än händer verkar det bli värre. Var tyst, mer hat, kämpa emot, mer hat. Känns hopplöst ibland.
Det jobbigaste med Kringlan-historien är att det pågått ganska länge i poddar och andra forum han varit med i. Det känns enormt hycklande av flera av hans kolleger och kompisar att nu plötsligt ta avstånd efter att hans härjande plötsligt fått större uppmärksamhet när de inte reagerat innan. Under flera månaders tid har han blivit allt mindre rolig och allt mer plump, kränkande och hatisk och hela tiden har det stått människor bredvid och låtit honom hållas, ibland snarast uppmuntrat, ofta skrattat lite besvärat och försökt släta över. Och det är det som är det verkligt obehagliga tycker jag, inte enskilda personer som spårar ur av en eller annan anledning, utan alla som står runt utan att ingripa eller protestera.
Jag har inte följt honom, har aldrig tyckt att han varit speciellt rolig, men det är ju ännu värre om han fått hållas länge. Att inte hindra honom tidigare är lika illa som att han spårat ur. Illa på så många plan.
Hemskt att det finns människor som du. Som bestämmer sig för att en person som betett sig oacceptabelt och idiotiskt på fyllan, och som sen får stå vid offentlighetens skampåle och dessutom blir av med alla sina jobb, är brännmärkt för evigt. Usch
Hemskt att det ens går att skylla på att man var full och komma undan med det och skönt att det inte hände här. Det är ett strukturellt problem i samhället att hat normaliseras och att män, för ja det är ofta män, inte känner gränserna.
Fast nu var det ju inte så att han ”kom undan med det”, och det är väl knappast legio heller? Ge gärna exempel på när en man sagt att en kvinna bör misshandlas offentligt i den där typen av urspårade ordalag och ”kommit undan med det”.
Det ÄR ett strukturellt problem i samhället att hat normaliseras. Men vi får ett kallt, hemskt och superbajsnödigt samhälle om människor som gjort bort sig för evigt är brännmärkta som dåliga människor.
Nu har väl inte för evigt gått ännu och agerandet är bra. Det måste hända någonting. Nu var Kringlan sig själv och gömde sig inte bakom anonyma alias som de flesta hatare brukar göra. Det är ett minst lika stort problem. http://www.etc.se/ledare/kvinnohat-uppskruvat-till-maxvolym
Så, det finns en förlåtelse nånstans därframme? Bara lite närmare för evigt? Hur nära?
ETC ja. Jag tror detta är fruktlöst, god kväll.
Troligen. Om man tycker att det är en petitess som bör glömmas snabbt när någon hotar att köra en yxa i könsorganet på sin chef och sedan uttalar en önskan om samma kvinnas död. Då tror jag inte att samtalet blir direkt givande.
Petitess? Han är sveriges mest hatade man och har blivit av med alla sina jobb. Jag säger att han så småningom är värd en andra chans. Lite hederlighet, kanske?
Jag säger inte att det är någon petitess, därav mitt inlägg. Det är riktigt allvarligt. Helt klart behöver han någon form av hjälp. Om han är värd en andra chans så småningom är inte upp till mig att avgöra. De flesta brukar få det.
Um nej du säger att jag anser att det är en petitess, och det gör jag inte. Det är väl bara det att det finns något _mellan_ petitess och folkmord.
Jag undrar lite hur man skall Rabe’n och Sjögren kan avpollettera en författare från en bokserie där två skriver tillsammans. Bidrog inte den manlige författaren med nåt? Annars är ju inte bokserien det den skulle vara från början. Att både författarkollega och förlag fegar ur och viker sig av rädsla för en kulturopinion gör att det är lätt att förstå det hat som författaren känner. Sen tycker jag att hans reaktion på recensionen är omogen, oproportionerlig och direkt stötande. Men att medförfattare och förlag sviker honom på det sätt de gör är lika stötande.
Fega ur? Menar du på allvar att det är okej att uttala sig på det sätt som författaren gjort? I vilket annat yrke som helst hade det betytt avsked. I alla fall hoppas jag det innerligt. Mycket starkt av förlaget att låta moral gå före pengar.