Det finns mycket jag tycker om med To my Love av Karin Aspenström. För det första utspelar den sig till stor del i Camden, London och dessutom under mitten av 90-talet. Sedan finns det en del musik och en hel del vänskap och kärlek. Just tillbakablickarna är kanske det bästa. I alla fall inledningsvis.
I nutiden träffar vi Love, en man i 40-årsåldern som har en sommarstuga och en trevlig flickvän, men är långt ifrån nöjd. Han vill ha något mer, eller i alla fall något annat och via ett blandband från 90-talet tar han sig tillbaka dit i minnet. Han tänker på Josefin, hans ungdomskärlek som aldrig ville vara annat än vän, som älskade Baz istället. Hon som bad honom möte henne, men som sedan försvann.
Någonstans har Love ett behov av att fly och han lämnar sommartorpet och drar till London. Där lyckas han få tag på några han kände då och försöker febrilt få ledtrådar till vad som egentligen hände Josefin. Vi får också veta genom återblickar.
Jag är grymt kluven till To my Love. Mycket är verkligen skitbra, så länge det handlar om relationer. När boken utvecklas mer och mer till en spänningsroman tycker jag inte att den håller. Tyvärr.
Men visst är To my Love bra läsning. En bra bok trots spretigheten. Jag hade dock gärna varit utan slutet.