Jag har läst flera av Sonya Sones ungdomsböcker och jag har tyckt mycket om dem. Några har jag till och med älskat. Så fick jag då äntligen tummen ur att läsa hennes vuxenroman The Hunchback of Neiman Marcus. Som vanligt är det prosalyrik det handlar om, en form jag tycker väldigt mycket om. Du får det bästa av diktens koncentration och dessutom mängden som krävs i en roman.
Undertiteln lyder A novel about Marriage, Motherhood and Mayhem och ja, det är en roman om det lilla och det stora. Inledningsvis mycket om äktenskapet och Hollys rädsla för att hennes man har tröttnat på henne, eller att han ska göra det när dottern flyttar hemifrån. Deras lilla flicka har blivit stor och ska flytta. Det, i kombination med att 50-årsdagen obarmhärtigt närmar sig och en bok som vägrar bli skriven, gör att lvet är ganska så tungt.
Sones skriver på sin hemsida att hon egentligen inte hade planerat att skriva en vuxenbok. Hon hade en deadline på en bok för ungdomar, men det blir liksom ingenting. Vuxenboken pockade på, trots att hon försökte skjuta den ifrån sig:
I fought this wicked urge for awhile, but eventually I gave in and let myself write my first book for adults. It began as a sort of memoir in poems, but I soon realized that the tale I wanted to tell wasn’t just my own story, but every woman’s story.
Jag tycker mycket om The Hunchback of Neiman Marcus. Både formen och innehållet. Det är en mänsklig och ärlig historia om att befinna sig mitt i livet, men ändå vara rädd att det ska ta slut. Jag rekommenderar den varmt till alla med eller utan 50-årskris.