Det finns författare som följt mig sedan barndomen och idag skriver jag om en sådan författare, nämligen Lucy Maud Montgomery, som dyker upp här då och då på bloggen.
Hon föddes 1874 (faktiskt skulle hon fyllt 141 år i måndags) på ön Prince Edwards Island utanför Kanadas östkust och det är där hennes kända böcker om Anne och Emily utspelar sig. Det har därför varit ett drömresmål för mig så länge jag kan minnas.
I somras reste mamma och pappa till Prince Edwards Island och jag var sjukt avundsjuk. Pappa gick all in och klädde till och med ut sig till Anne på Grönkulla, det finns bildbevis men inte här tyvärr. Jag drömmer om att göra en liknande resa och gärna också besöka Halifax, mest för att det är det coolaste stadsnamnet jag vet.
Det var Anne på Grönkulla jag läste först. Jag fick min gammelmorfars syster Bertas två böcker, som var de första i serien. De andra lånade jag om och om igen på biblioteket och först långt senare köpte jag dem på en bokrea. Fortfarande tycker jag att Anne är en förebild. Hon vågar verkligen stå för det hon tycker, visserligen är hon kanske lite väl tjurskallig ibland, men hon är riktigt cool. Visst är det gamla böcker och visst var kvinnoidealet ett annat, men fortfarande kan jag se Anne som en stark dam.
Kanske är det ändå Emily som är min favorit. Även hon är föräldralös och får bo hos några mostrar, en elak och en snäll och en morbror som alla säger är lite efter. Hon saknar sina föräldrar och lever i något av en fantasivärld, men finner trygghet i sin katt och sitt skrivande. Just Emilys skrivande inspirerade mig. Jag ville skriva som hon. Sedan ville jag också bli lycklig nog att känna ”glimten” som hon talar om och dessutom hitta en perfekt tvillingsjäl.
Vilken barndomsförfattare har betytt mest för dig?
fått en fin biografi om henne, på finska av finsk författare 🙂
Jag är också en besläktad själ med en dröm om att besöka Prince Edward Island. Åker jag till PEI vill jag bo på det hotell som poserar som White sands i tv-serien. Jag älskar både böckerna och de första säsongerna av tv-serien (sen begår de helgerån när de freestylar) och har läst och sett dem många gånger.
Kan tipsa om hyllningsboken Besläktade själar som gavs ut för några år sedan. Där kan man läsa om svenska Grönkulla-fans och deras relation till böckerna.
just uttrycket besläktade själar är väldigt bra och det satte sig också direkt. det säger mycket och jag använder det ofta
Det är verkligen ett fint uttryck!