Idag blir det en akademisk idol, som också verkar vara ovanligt mänsklig och definitivt är ovanligt rolig för att vara professor. Damen i fråga är Yvonne Hirdman, som jag lyssnade på senast under årets Bokmässa och som följt mig länge nu.
Hirdman har varit professor i Historia vid Göteborgs Universitet, ”inte för att jag ville ha det jävla jobbet”, var hur hon uttryckte sig under Bokmässan (med reservation för mitt minne, men ungefär så). Kvinnohistoria var, absurt nog, stort på just Göteborgs Universitet, men en i alla fall då, sjukt konservativ historisk institution. Jag pratade snabbt med henne under signeringen av boken När jag var ung och berättade om hur misstrodd jag blev (eller upplevde att jag blev) då jag skrev både B- och C-uppsats i historia med genusperspektiv. Hon skrattade gott och var inte det minsta överraskad.
Just Hirdmans genusteorier är kanske det som påverkat mig mest. Det tog ganska lång tid innan jag kallade mig feminist, men just de här teorierna tillsammans med Simone de Beauvoirs Det andra könet gav mig bra argument till varför det är en självklarhet att använda just det ordet och inget annat.
Yvonne Hirdman är frispråkig och kunnig. Hon tar plats och gör det med en självklarhet som jag älskar. En av mina största förebilder helt klart och i jul måste jag få tummen ur att läsa senaste boken.
Foto: Lotta Törnroth
lyssnade på henne häromdagen, hon berättade om Arthur Koester – hennes mor lyckades ju fly från Moskva innan andra världskriget.
cool kvinna! får kanske läsa nått va hene, kram