Liv Strömquist blir dam nummer sju, främst för att hon vågat skriva om viktiga frågor på ett ovanligt och roligt sätt. Serieformatet är effektivt och omedelbart, något som jag upptäckte ganska sent, men nu uppskattar mycket. Det dröjde till 2011 innan jag upptäckte Liv Strömquist och läste då Prins Charles känsla. Sällan har jag läst en så informativ bok om feminism, som samtidigt är sjukt rolig. Att skratten många gånger sätts i halsen gör den ännu bättre. Einsteins fru var den bok jag läste därefter och nu var jag verkligen fast.
I Göteborg satte teater Tamauer upp pjäsen Whatever LOVE means, som baserades på Einsteins fru och Prins Charles känsla. Den blev så populär att lilla Hagateatern inte räckte till och föreställningar genomfördes även på Folkteatern.
2011 kom Ja till Liv! och det är en riktigt vass bok, där Strömquist till exempel berättar om urmoderaterna och deras religion Arbetslinjen, som innebär att alla måste arbeta, förutom överklassen som med fördel kan ägna sig åt diverse obskyra hobbies. Jag inser att det krävs att du delar författarens åsikter för att just den här boken ska tilltala dig. Är du medelålders man, moderat och dessutom gillar Robert Gustavsson kan du nog bli lite provocerad.
Sommaren 2013 var Strömquist sommarvärd och talade då om mens. Programmet inspirerade till seriealbumet Kvinnor ritar bara serier om mens, där en lång rad serietecknare (dock inte Strömquist själv) berättar om just mens.
Senaste boken Kunskapens frukt ägnar Strömquist helt åt ”det kvinnliga könsorganet” och lyckas än en gång undervisa och underhålla på samma gång. Det här är en så informativ bok att jag tycker att den borde ses som facklitteratur och jag hade tyckt att det varit sjukt coolt om Augustjuryn gjort just det. Så blev det självklart inte. Hon nominerades dock till DN:s kulturpris och vann.
Har du läst Liv Strömquists böcker? Gillar du dem?
Foto: Livia Rostovany
Hrmpf, det räcker med att du är liberal feminist för att tycka att hon är provocerande. Jag är inte vit medelålders man och moderat men jag är heller ingen liten hoppa som bara bryr mig om ifall rika kvinnor tjänar lite mer än förut. Så det så 🙂
Jag tycker om Kunskapens frukt, men ogillar allt annat hon skrivet. Mitt största problem är att hon har en mobbarstil som inte alltså slår emot dem med makt (varför hoppar hon på Micke Leijnegard i Kunskapens frukt egentligen?). Detta har ju drabbat min man också, som du kanske vet.
Jag tycker ju att hon lyfter frågor som är viktiga och tycker inte att det är riktigt rättvist att kalla varken henne eller hennes läsare för hoppa.Men kan hålla med om att gränsen är nära och att vissa personangrepp är onödiga. Det är dock oftast fenomen och inte personer som angrips. Humor som män vanligen brukar stå för.
Nu kallade jag inte henne eller hennes läsare för hoppa, jag menar att hon kallar mig det. I serien jag fotat av i länken nedan tycker jag hon ser på liberala feminister som jag som hoppor, eller fjantar eller vad ska man kalla det? Inte är det smickrande iaf. http://feministbiblioteket.se/liv-stromquist-har-fatt-dns-litteraturpris/
När hon angriper fenomen i Kunskapens frukt är hon lysande! I andra böcker, not so much. För en liberal feminist son jag 🙂
Okej, då är jag med. Kan hålla med om att det är onödigt, en feminist är en feminist är en feminist, men jag ska erkänna att jag blir sjukt provocerad på kvinnor som går ut officiellt och menar att feminism inte är för dem. Det handlar troligen om splittringen, men det är ändå provocerande för mig att inte alls se strukturer och menar att det bara handlar om individ, som t.ex. Alice Teoduresco, som starkt bidrog till att jag sa upp Göteborgsposten.
Det blir jag också sjukt provocerad av! Och ovan nämnda person provocerar mig med 🙂 Det är nog lite därför jag reagerar så starkt på strippen om den liberala feministen. För sådana kvinnor finns, det är bara det att just de kallar sig ofta inte feminister. För vi som gör det ser strukturer och även om vi exempelvis kanske inte håller med varandra i frågan om kvotering så finns samma analys i botten, bara olika lösningar. Sedan finns såklart de som kallar sig feminister, men som vi alla kan se egentligen inte menar det, men i det facket hoppas jag ingen placerar mig!