Det ska böjas i tid och därför har Nobelsändningarna stått på hela eftermiddagen och kvällen. Grabbarna O har kommenterat en del och vi har hunnit prata om massor, som vad Alfred Nobel egentligen gjorde och om han verkligen är mer känd än han Linné. De funderade också över varför endast två damer fått priset i år, varför alla pristagare är så gamla och hur tråkigt det egentligen är att vara kung. Sedan får de ett skrattanfall över att prins Daniel enligt dem är otroligt lik Jimmie Åkesson. Honom tycker de inte om, men är ändå lite fundersamma över varför han inte ens är bjuden. Vi beundrar alla tre blommorna och grabbarna pekar glatt ut såväl statsministern som skolministern. Jag pekar ut några andra ministrar och kungligheter och är glad att de är intresserade.
Någonstans när alla satt sig vid borden tröttnar de, men vi har ändå hunnit (försöka) förstå vad det egentligen är alla pristagare gjort för att få priset, pratat om vad de kan tänkas göra med sina pengar och hur det känns att någon håller ett tal om en på ett språk som är omöjligt att förstå. Livet får helt klart en annan innebörd med barn som sällskap.
Jag fick några nya favoriter ikväll. Sedan tidigare kände jag självklart till litteraturpristagaren Svetlana Aleksijevitj, trots att jag ännu inte läst något av henne. Mina nya favoriter är dock de tre pristagarna i medicin, dels för att jag faktiskt fattar vad de åstadkommit, men också för att de verkar så härligt nördiga alla tre, speciellt de två herrarna. Viktiga upptäckter har de onekligen gjort alla tre.
William C. Campbell och Satoshi Ōmura upptäckte läkemedel som förekomsten av parasitsjukdomar som flodblindhet och lymfatisk filariasis. Youyou Tu upptäckte Artemisinin, ett läkemedel som avsevärt sänkt dödligheten för patienter som lider av malaria. Att hon hittade rätt genom att undersöka flera hundra år gamla kinesiska medicinska dokument är riktigt häftigt. Sedan att Mao gav order om det är kanske inte lika charmigt, men något gott ska även diktatorer bidra med.
Det är sympatiskt att flera av pristagarna satt fokus på de som är utsatta. Det är fint.
När det gäller att läsa årets nobelpristagare i litteratur, så får det vänta tills nästa år. Jga läste Modiano i januari, då hjärnan började komma tillbaka. Kanske blir det januari även för Aleksijevitj.
Vilken bok ska jag börja med?