Vi behöver lite konst i julkalendern och trots att jag överdriver om jag påstår att Sigrid Hjertén har varit särskilt betydelsefull i mitt liv, vill jag ändå ha med henne här av flera skäl. Ett är det uppenbara, att jag tycker om hennes konst, men jag är också fascinerad av hennes person och nyfiken på att läsa det porträtt Karin Johannisson gjort av henne i boken Den sårade divan.
Sigrid Hjärtén föddes 27 oktober 1885 i Sundsvall och dog 1948, då var hon patient på Beckomberga och dog i sviterna av en lobotomi. Den här artikeln om kvinnlig galenskap är riktigt intressant.Tragisk framför allt förvisso, men intressant.
Hon var gift med Isaac Grünewald mellan 1911 och 1937. Också han konstnär och de ställde ofta ut tillsammans. Hjertén tillhörde koloristerna och jag tycker verkligen om hennes tavlor. Balansen mellan det realistiska och det absurda är fin. Färgerna, formerna, känslan. Som många andra kvinnor inom kulturen har Hjertén slagit igenom ordentligt efter sin död, men hon hade drygt 100 utställningar under sin livstid. Visserligen anklagades hon för att vara en dålig kopia av sin man, men nu räknas hon som en av de största modernisterna. Henri Matisse såg dock hennes storhet redan då hon var hans elev i Paris under 1910-talet.
