Det finns en författare som symboliserar julen för mig och självklart är det också hon som får bli dam nummer 24. Jag talar om Astrid Lindgren, jularnas drottning. Ge mig en jul i Bullerbyn, en julfest hos Pippi, julgransjakt på Bråkmakargatan, Kajsa Kavat på julmarknaden eller ett rejält tabberas i Katthult. Då klarar jag mig mer än väl utan Kalle och hans påfrestande vänner på julafton (det gör jag förvisso oavsett).
Visst är det så att jularna i Bullerbyn kanske inte är representativa ens i ett historiskt perspektiv, knappast heller Emils fest för de fattiga eller ens Kajsas vilja att hjälpa farmor. Ändå har Astrid Lindgrens jular format mig. Hon har lärt mig att julen är en tid då det gäller att ha ett gott hjärta. Även på Junibacken, där allt är frid och fröjd finns grannarna där som en påminnelse om att det är rätt att hjälpa andra och det är något vi alla borde göra. Åh, vad jag önskar att fler tog till sig hennes budskap i den mörka tid vi lever i, en tid som hon utan tvekan hade svurit åt. Jag är dock glad över de som på riktigt öppnar sina hjärtan, de finns de också och Astrid Lindgren hade utan tvekan stått vi er sida.
För mig är Astrid Lindgren självklart en fantastisk sagoberättare, men också en författare med en vass penna, som alltid står upp för den som behöver en annan verklighet. Ibland skickar hon de olycklig till andra världar, där de slåss mot onda riddare eller fruktansvärda drakar, men där slutet blir lyckligt. Ibland finns de i vår kanske lika brutala verklighet, men hon lägger ett skimmer över det och får oss att förstå att det går att förändra det vi inte tycker om.
Jag tar Astrid Lindgren till hjälp och önskar er alla en riktigt god jul.
ok, trodde Jesus mamma… God jul! Många fina kvinnor.