En av de första arbetarförfattarna jag läste var Moa Martinsson, vars böcker jag hittade i min gammelmormors bokhylla. Jag läste Mor gifter sig och Kyrkbröllop när jag inte var mer än 11 eller 12 år.
Moa Martinsson föddes 1890 och hennes mamma Kristina var en ogift 19-årig piga på en gård utanför Motala, hon hette då Helga, men bytte senare namn till Moa. Flickan blev lämnad hos sina morföräldrar, medan mamman fortsatte arbeta. Tre år senare flyttade mamman till Norrköping och tog med sig sin dotter.
När hon var sex år gifte sig mamman med Alfred Karlsson och eftersom han hade svårt att behålla ett arbete, flyttade de ofta. Det var en riktigt tuff uppväxt.Alla barn hade rätt till sex år i folkskola och det var den utbildning Moa Martinsson fick. Hon fick bra betyg, trots att hon fick byta skola väldigt ofta. Hon blev också tidigt politiskt intresserad och skrev till exempel insändare till tidningar om arbetares rättigheter.
Liksom sin mamma blev Moa mamma tidigt. Hon träffade den stilige, men ganska så hopplöse Karl Johansson. De fick fem söner på sex år, men gifte sig inte förrän efter barnen hade fötts. Att ha barn utan att vara gift var vid den här tiden ovanligt och skamfyllt. Karl drack mycket och familjen hade därför ont om pengar. Två av barnen drunknade 1925 och några år senare träffade Moa sin andra man, författaren Harry Martinsson. De gifte sig 1929.
Under tiden som barnen var små försökte Moa Martinsson att själv läsa och utbilda sig. Hon fick kontakt med kvinnliga författare som kämpade för kvinnors rättigheter, till exempel Elin Wägner och började skriva artiklar för tidningen Tidevarvet, som var en feministisk tidning. Det var också Elin Wägner som hjälpte Moa Martinsson att skriva sin första roman Kvinnor och äppelträd. Den publicerades 1933.
Moa och Harry Martinsson var ett känt författarpar, men äktenskapet som började bra, blev snart sämre. De skilde sig 1941. Moa Martinsson dog 1964.
Det som fascinerar mig mest med Moa Martinsson är hennes driv. Utan egentligen några förutsättningar på pappret blir hon en ansedd författare. Tyvärr stod hon och står än idag i skuggan av Harry Martinsson. Varför blir det så ofta så?
Moa kan verkligen beskriva kvinnor.