Idag är det värnlösa barns dag och då tänker jag på ett litterärt barn som jag läste om mycket, ofta och gärna då jag var barn, nämligen Katitzi. Böckerna ges nu ut i nyutgåva och det är lika viktigt nu, som då de var nya, att lyfta en kultur som finns mitt i vårt samhälle, men av många ändå inte räknas hit.
Katarina Taikon är dagens decemberkvinna och hon debuterade 1963 med den självbiografiska boken Zigenerskan. Författaren var då 31 år gammal och hade relativt nyss lärt sig läsa och skriva. Som många andra romska barn hade hon inte gått i skolan. Zigenerskan var första boken som handlade om romer och var skriven av en rom. I januari ges den ut igen av förlaget Natur & Kultur.
Det är dock för böckerna om den romska flickan Katitzi som Taikon är mest känd. Serien gavs ut mellan 1969 och 1980, men hon kämpade för romernas rättigheter i många år innan dess. Även böckerna om Katitzi är självbiografisk. I boken Den dag jag blir fri av Lawe Mohtadigår det att läsa om Katarina Taikons liv och föredrar du film är det Taikon som gäller.
Foto: Björn Langhammer
Jag såg filmen i höstas – fantastisk! Läste av något outgrundlig anledning aldrig Katitzi som barn, utan först nu i år. Vill gärna läsa Den dag jag blir fri också, verkar mycket intressant om en remarkabel dam. Tack för fint inlägg!
dagen då alla gossebarn skulle dödas efter Jesus födelse… Taikon har gjort mycket. I de nya böckerna har tidsmarkörerna moderniserats… ska man göra så?