Sara Lövestams första ungdomsbok Som eld är en kärlekshistoria som vibrerar av starka, undantryckta känslor. En slags Fucking Åmål i skärgårdsmiljö, eller en Vad mina vänner inte vet, men utan diktformen, där två till synes olika personer finner varandra som av en slump, blir kära och brottas med vad omgivningen ska tycka om deras känslor. Jag absolut älskar hur pirret från den första stora kärleken förflyttar sig från boksidorna till mig som läsare.
Anna bor med sin pappa som hon älskar men skäms lite för, i ett sommarhus som hon önskar att hon hade råd att renovera. Huset har skrivits över på Anna för att kronofogden inte ska ta det och det är mycket som saknas rent ekonomiskt. Känslorna finns där dock, för visst älskar de varandra trots allt.
Ön heter Sländö och där firar det fina folket sin semester. Anna och hennes pappa tillhör definitivt inte dem. Det gör däremot Lollo. Hon och hennes familj ska vara i den nyinköpta sommarvillan innan de drar vidare till Spanien. Lollo är inte direkt överlycklig över att behöva vara på Sländö och gnabbas ständigt med sin mamma.
Så träffas Anna och Lollo. Så olika som de kan bli kan tyckas, men någonting binder samman dem. Det är som att huden brinner då någon nuddar den andre. Båda kämpar emot inledningsvis, men Anna som är säkrare på så många sätt och struntar i vad andra ska tycka, ger efter för de starka känslorna ganska snart.
Jag tycker mycket om Som eld. Lövestam skriver vackert, precist och känslofyllt om klass, sexualitet och svårigheten att bryta de barriärer som finns i vårt samhälle. Karaktärerna får verkligen liv och jag vill verkligen att Anna och Lollo ska våga leva det liv de vill. När boken är slut fylls jag av en tomhet och skulle mer än gärna återse flickorna igen.