Visst är det så Marcus

Det hade kunnat bli ett riktigt kort inlägg det här, bestående av ett ord: word. Det handlar om cisions intervju med Marcus på Bokhora efter deras förstaplats på samma företags bloggranking, där enligt O rankades fyra. Kulturkollo fanns inte med på listan, men nämndes av Marcus som en av de bloggar han läser. Tack för det!

Marcus talar i intervjun om hur han drogs till bokbloggarmaffian, den ovanliga trevliga subkulturen, där inget litteraturrelaterat samtal är för nördigt. Ibland funderar jag på hur väldigt mycket jag fått genom bloggen och känner en stor tacksamhet. Många av de som bloggar om böcker har verkligen blivit riktigt viktiga i mitt liv. De är inte anonyma bloggare längre, utan riktiga människor som jag träffar nästan dagligen i sociala medier och ganska ofta bortanför tangentbordet också. Bokmässan är en naturlig mötesplats, en årlig höjdpunkt och litteraturresorna som Breakfast Bookclub ordnar är verkligen något alldeles extra. Jag har bara varit på en och då hängde jag med bland annat Marcus i Helsingfors. Mycket, mycket trevligt. I vår bär det av till Amsterdam.

Bokklubben Bokbubblarna skulle inte ha funnits utan bokbloggarmaffian. När vi sågsi måndags konstaterade vi att det snart är fem år sedan Anna bjöd in till en första träff. Alla utom en medlem hade då en blogg, men den gemensamma nämnaren var och är en vilja att verkligen diskutera böcker.

Marcus beskriver det roliga med att blogga och hur skönt det är att själv bestämma det som ska läsas och bloggas om. Att glädjen får stå i centrum, men att besvikelsen ibland kan få ta plats. Glädjen att få ingå i en blogg bestående av flera personer delar jag med honom. Enligt O må bara min lilla bebis, men livet hade varit bra mycket tråkigare utan Kulturkollo. Inte bloggen i sig så mycket, trots att även den gjort att jag fått uppleva mycket, utan personerna som skriver. De är definitivt inte bara bokbloggare, utan några riktigt viktiga människor i mitt liv. Även läsare, som jag kanske aldrig träffat, men som återkommer och kommenterar är viktiga. Självklart även ni som läser, men som inte lämnar kommentarer. Det är fortfarande lite överväldigande att ni faktiskt hittat hit och att ni är så många som ni är.

Bokbloggarvärlden brukas anklagas för att vara alldeles för gullig och positiv, en klubb för inbördes beundran och vet ni, det är alldeles rätt. Det finns många bokbloggare jag beundrar, för att de sprider sin kärlek till litteraturen på ett fantastiskt sätt och för att de inspirerar mig och andra att vidga läsningen och upptäcka nya världar. Jag ser inget negativt med det. Däremot glöms det ofta bort att många bokbloggare är väldigt kunniga. Det finns ett gäng litteraturvetare, svensklärare, bibliotekarier, bokhandelsanställda och andra som arbetar med litteratur varje dag bland bokbloggarna. Vi må förenas av en kärlek till litteraturen, men att det bara skulle vara ogenomtänkt hyllande och enkelt tyckande är att underskatta bokbloggarmaffian rejält. Den gemensamma nämnaren är att de (vi) läser mer än genomsnittet och att de (vi) har gjort det länge.

Intervjun avslutas med ett råd till PR-folk som ska kontakta bloggare och där kommer mitt fullständiga ”word”. Rådet att faktiskt veta vad det är för bloggare som kontaktas kan kännas självklart, men väldigt nödvändigt. Jag blir lite, lite trött på alla erbjudanden om att skriva inlägg om produkter och sidor som jag aldrig skulle ens komma på tanken att använda. Att ens tro att en seriös bokbloggare skulle skriva inlägg mot betalning är i sig en total feltolkning av genren och att det skulle kunna ingå ett inlägg på min blogg som handlar om något helt annat än kultur känns också mycket ogenomtänkt. Det må funka inom andra bloggkategorier, vad vet jag, men det funkar inte hos bokbloggarmaffian. Inte heller är det särskilt proffsigt att erbjuda böcker som inte alls tillhör de genrer jag brukar läsa, men det kanske är lite mer finlir.

Så ja, det här blev ett långt word, men jag kände ett behov av att skriva lite om bokbloggare och läsare. Sänder lite extra kärlek tillbaka till Marcus och de andra på Bokhora. Stort grattis till förstaplatsen!

8 reaktioner på ”Visst är det så Marcus”

  1. Hej. Jag studiera Svenska som andra språk grundläggande och skulle sammanfatta en ungdomroman som jag har läst. jag letade efter recessioner och når hit.
    Jag är väldigt glad att hitta den här bloggen. Jag själv är bloggare i mitt språk och vet hur fantastisk är att man vara en bloggare och det är mer fantastisk om man skriver om litteratur. Jag vill gärna blogga på svenska också men jag vågar inte än.
    Jag är säkert att jag ska lära mig mycket här och få mer tips om böcker och litteratur i Sverige.

    Tack

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen