Ibland läser jag böcker som egentligen inte låter som om de passar mig, eftersom boktipsare jag litar på hyllat. Så var fallet med Miniatyrmakaren av Jessie Burton. Historisk roman med mystiskt innehåll kan normalt få mig att dra öronen åt mig, men nu chansade jag och föreslog Burtons debut för Bokbubblarna. Att boken utspelar sig i Amsterdam, målet för nästa BBC-resa, gjorde självklart sitt till. I söndags sågs bokklubben och diskuterade boken om Nella och dockskåpet. Alla gillade, några tyckte att inledningen var seg, men alla var nöjda med läsningen.
Själv uppskattade jag den långsamma inledningen oväntat mycket. De första 100 sidorna händer lite, men massor. En ung, nygift kvinna anländer till sin makes hem i Amsterdam, men möts inte av honom, utan av sin svägerska och två tjänare. I ett tyst och opersonligt hus försöker huvudpersonen Nella acceptera sitt nya liv. När den ganska mycket äldre Johannes dyker upp visar han sig vara långt ifrån den drömman Nella hade hoppats på. Han vill till exempel inte ens röra sin fru och hon blir mer och mer ensam. Svägerskan Marin är långt ifrån en väninna, tjänsteflickan Cornelia mest butter och tjänaren Otto, en före detta slav, fascinerande, men mystisk. En av de få saker Nella fått med sig är en fågel som Marin avskyr, i övrigt äger hon inget.
Kanske är det av dåligt samvete som Johannes en dag kommer hem med ett stort dockskåp. Nella är först förbryllad över gåvan, men finner sedan glädje i att beställa miniayrer. Miniatyrmakaren tar sig dock vissa friheter och skickar med extra pjäser. Det verkar som att hen vet precis vad som försiggår i huset och dessutom kan förutspå saker som ännu inte hänt.
Ingen karaktär är omedelbar, men alla växer. Mest kanske Nella själv. Några oväntade vändningar och miniatyrmakarens agerande gör Miniatyrmakaren till en av de bästa böcker jag läst på länge. Totalt olikt det mesta jag läst, även om miljön får mig att tänka på Tulpanfeber av Deborah Moggach. Miljön, Amsterdam i slutet av 1600-talet, där Nella rör sig oväntat fritt och där handeln med varor som socker och kryddor spelar stor roll, är fascinerande även denna gång. Nu längtar jag efter att besöka staden och faktiskt få chansen att se Nellas dockskåp som finns att beskåda på Rijksmuseet.
Jag har den i oläst-högen (eller i en av många högar), men varit lite skeptisk. Kanske ska ge den ett försök i alla fall.
Tyckte också väldigt mycket om den här boken när jag läste den. Och för mig var det just det där med karaktärernas komplexhet som gjorde den så bra. Sen är jag ju alltid för lite mystik och magi.
Åh, bådar gott. Den ligger i min att läsa-hög men den får nog vänta tills jag läst klart Jenny Downhams och Elin Olofssons nyaste.