Det är svårt att hitta bra saker när influensan satt sina klor i mig. Och vilka klor, har inte haft så här mycket feber sedan jag var typ 20. För sjuk för att orka läsa, så istället har jag plöjt Masterchef Australia. Jag älskar Masterchef Australia. Gary Mehigan, George Calombaris och Matt Preston är domarna som guidar deltagarna mot nya kulinariska höjder. Här finns ingen elak domare, utan bara tre personer som vill att deltagarna ska bli så duktiga som möjligt. Goda råd är inte dyra, utan delas ut mest hela tiden och aldrig har jag hört någon obefogad kritik. Till och med den strängaste gästkocken Marco Pierre White har glimten i ögat, ger konstruktiv kritik och till och med beröm när det är befogat. Faktiskt kan jag till och med köpa att det är så vansinnigt gubbtätt som det är, mysgubbar är de allihopa.
Kärleken till mat står alltid i centrum och trots att jag just nu googlat mig till säsongens vinnare av misstag, kommer jag följa varje avsnitt. Det där att länka är inte alltid bra tyvärr. Men en bra sak är Masterchef Australia helt klart. Det glädjer mig att den svenska upplagan blir mer och mer som den istället för att likna Masterchef US. Å andra sidan har till och med Gordon Ramsey blivit mer och mer soft, även om han inte riktigt kan hålla sig ifrån att såga för sågandets skull.
Jag vet! Jag har också misstagsgooglat mig till vinnaren och har dessutom redan sett rätt långt i säsongen på YouTube, men det gör inget, jag ser allt nu igen. Och jag tror på allvar att det har en läkande effekt, krya!
Ser senaste säsongen på TLC nu och trots att det är lite tråkigt att veta vem som vinner spelar det förvånansvärt liten roll. Det är liksom inte det som är grejen.
Ja! Australien är det klart bästa masterchef. Mindre böl i TV och mer mat. Så bra!