Konsten att andas

Det är sportlov och då ska man ju sporta. Idag var det därför premiär för grabbarna O i slalombacken. Vi drog till Ulricehamn över dagen, en timme bort och bra nybörjarbackar. Senaste gången jag åkte slalom var 2004, så det var ett bra tag sedan. En unge tog tålmodige far, den lille råkade ut för den mindre pedagogiska modern och fick klara sig med något oklara, muntliga instruktioner, med fokus på att kunna stanna. Det funkade rätt bra. Lite stel i kroppen var jag allt efter skidåkningen och en ganska brutal påhälsning av nybörjaråkare modell äldre, som drog rakt in i min vänstra höft. Den börjar skifta i alla möjliga och omöjliga färger kan jag meddela.

Onsdagar är sedan några veckor tillbaka yogadagar. Jag har hittat en riktigt bra kurs bara några minuter härifrån med bil. En kombination av yoga och pilates, med mycket fokus på andning och stabilitet i bäckenbotten. Det hade jag behövs direkt efter jag tryckte ut två ungar, men bättre sent än aldrig. Eftersom jag var helt däckad i influensa förra veckan, fick jag idag möjlighet att stanna på passet efteråt, som var ett lugnare pass med mycket avslappning och ännu mer andningsövningar. Jag kan säga att jag aldrig andats i en näsborre i taget, men det funkade hjälpligt. Perfekt att få sträcka ut en ovanligt stel kropp ordentligt.

Just det här att vara i nuet och koncentrera sig på kroppen och andningen är något jag oftast är allt för dålig på. Det är lätt att köra på och hela tiden vara i framtiden. Idag fick jag chansen att verkligen gå ner i varv och i bilen efteråt fick gamla favoritbandet Depeche Mode fortsätta lugnet.

Och sedan kom jag hem till två halvt hysteriska ungar, men det är en annan sak …

Jag hoppas ändå att lugnet kan göra att jag kan koncentrera mig på läsningen. Det har varit si och så med det de senaste veckorna. Ögonen läser, men hjärnan tar inte in det, utan tänker på annat. Det är ingen bra förutsättning för läsning. Träning som förbättrar läsningen måste ändå vara den bästa träningen. Ikväll fortsätter jag att läsa All the bright places av Jennifer Niven, som är fantastisk på många sätt, men ändå svårläst av någon outgrundlig anledning.