När livet är allt för svart

All the bright places av Jennifer Niven är en av de starkaste ungdomsböcker jag läst på länge. Eller förresten, ta bort ungdoms — All the bright places av Jennifer Niven är en av de starkaste böcker jag läst på länge. På svenska heter den Som stjärnor i natten och det är en bok du definitivt inte ska missa.

Huvudpersonerna Theodore och Violet möts uppe i skolans klocktorn. Violet har tänkt att hoppa, Theodor har visserligen tänkt på att ta livet av sig, men det är inte därför han befinner sig i tornet. Istället blir det så att han räddar Violets liv. När de båda kommer ner är dock hela skolan övertygade om att det är Violet som räddat skolans mest udda elev, den knäppa Theodor Finch.

Violet har inte sett någon direkt anledning att leva, sedan systern dog i en bilolycka, där hon var passagerare och Violet föraren. Hon försöker fungera normalt, men det går inte. Att upprätthålla en hyfsat normal fasad tar för mycket energi och nu orkar hon inte längre.

Finch lever i utkanten och passar inte riktigt in någonstans. Han bor med sin olyckliga mamma och sina systrar och tvingas besöka sin pappa och hans nya familj. Han avskyr det. I skolan tycker alla att han är hur märklig som helst och egentligen bryr han väl sig inte, men han skulle lika gärna kunna klara sig utan alla. Utan livet. I alla fall i de svarta perioderna, då han är övertygad om att det bästa vore att bara ge upp.

Den som ger honom hopp är Violet. Långsamt, långsamt lär de känna varandra, den populära tjejen och den utstötte killen. Båda olyckliga, men inte av samma anledning. En har drabbats av sorg, den andre av depression. Violet blir Finch enda vän på Facebook och de märker att de har en hel del gemensamt. Då de får i uppdrag att samarbeta kring ett projekt i geografi, som handlar om staten de bor i, blir de tvingade att umgås mer och mer.

The Fault in our stars meets Eleanor & Park stod det i en blurb jag läste och ja, visst handlar det om trasiga ungdomar och visst är döden ständigt närvarande, men All the bright places är något annat. Svärtan finns även i Eleanor & Park, liksom den trevande kärleken och sorgen är påtaglig i The Fault in our stars, så visst kan jag förstå hur blurbaren tänker. Det som imponerat i All the bright places är hur levande Niven beskriver Finchs mående. Jag har sällan, om någonsin, läst en så bra skildring av depressionens påverkan på en människas liv. De är så vackert och så sorgligt att jag nästan går sönder.

Men All the bright places är ingen svart bok, trots all svärta. Det är till större delen en kärlekshistoria mellan två ganska trasiga ungdomar, som verkligen behöver varandra. Ibland är det lyckligt, ibland mer komplicerat, precis som livet brukar vara. Ofta är det okej att leva precis här och nu, men det händer att livet utanför pockar på så mycket att det inte går att gömma sig och bara leva på kärlek.

Har du inte läst All the bright places tycker jag absolut att du ska göra det. Det är den bästa och framför allt den starkaste boken jag läst på ganska länge.