Allt om Salida

Salida är känd sångerska och låtskrivare som kanske har sina bästa år bakom sig. Nu är dags att blicka tillbaka på karriären i en bok och hennes systerdotter Jenny anlitas för att ta bilder och sammanställa det som Salina ska ha skrivit. Tillsammans med sin assistent Harpan åker Salina till släktgården i Gärningsberg, där systern Gun-Britt bor, för att under sommaren färdigställa boken.

Visst låter det trevligt? Till och med idylliskt? Det är det inte. Salina och Gun-Britt kommer inte alls överens. Först tänker jag att det handlar om avundsjuka och bitterhet från Gun-Britts sida. Hon vänder på pengarna och försöker leva på att hyra ut stugor och driva café. Det går sådär. Det blir dock ganska snart tydligt att det inte alls handlar om avundsjuka, utan att hon är trött på att systern styr och ställer lite som hon vill, medan allt ansvar hamnar på Gun-Britt. Det gäller allt från gården, till Salinas nu vuxne son.

Salina har förstört en hel del relationer genom att vara just Salina och inte Sonia, som hon egentligen heter. Hon har inte varit varken syster eller mamma, utan låtit alkoholen och karriären styra. Aldrig har hon prioriterat någon annan än sig själv.

I den avlägsna lilla byn i Jämtland möts systrarna och det slår gnistor om dem. Midsommar ska firas, bär ska plockas, sylt ska kokas och kakor ska bakas. Gun-Britt gör allt det och Salida dricker vin. Vägen mot katastrofen är utstakad, men ändå blir jag ständigt överraskad.

Gånglåt är Elin Olofssons tredje bok och den är både svartare och roligare än Till flickorna i sjön, som jag läste förra året. Mycket känns igen, som de komplexa personerna som alla är ganska svåra att tycka om, men ändå enkla att ta till sitt hjärta. Det är något med deras sårbarhet som gör att det inte går att värja sig. Skärpan och precisionen gör beskrivningarna vassa och jag imponeras av att Olofsson skriver fram så mycket med ganska få ord. Det sparsmakade passar mig. Nu är jag mer sugen än någonsin på att läsa även Elin Olofssons debut Då tänker jag på Sigrid. Två bra böcker hittills gör att jag kan kalla Olofsson för en favoritförfattare. Gånglåt kan mycket väl bli den bok som ger henne det stora genombrottet. Det tycker jag nämligen utan tvekan att hon är värd.