Igår på Internationella Kvinnodagen presenterade Baileys Women’s Prize for Fiction årets långa lista. Tjugo böcker, sju nationaliteter och en mängd genrer.
Den bestod av följande böcker:
Kate Atkinson, A God in Ruins, kommer snart på svenska och lockar definitivt.
Shirley Barrett, Rush Oh!, humoristisk debut om valar, låter skumt men lockar lite.
Cynthia Bond, Ruby, Oprah gillar, men det låter lite väl gulligt.
Geraldine Brooks, The Secret Chord, handlar om Bibelns kung David och låter inte som min grej.
Becky Chambers, The Long Way to a Small, Angry Planet, färd till andra galaxer, nja säger jag.
Jackie Copleton, A Dictionary of Mutual Understanding, försvunnen sonson som tros ha dött i Nagasaki dyker upp igen. Kan vara något om smörigheten hålls på rätt nivå.
Rachel Elliott, Whispers Through a Megaphone, debut om två vilsna själar som möts efter att ha lämnat sina hem. Låter lite som en Linda-bok.
Anne Enright, The Green Road, kommer på svenska under 2016 och beskrivs som ett familjedrama. Har återfunnits på flera andra prislistor.
Petina Gappah, The Book of Memory, roman av författare jag absolut vill läsa något av.
Vesna Goldsworthy, Gorsky, finns på svenska med undertiteln ”en kärlekshistoria” och låter ganska smörig om än inte som en klassisk pristagarbok.
Clio Gray, The Anatomist’s Dream, låter som en skröna som inte passar mig.
Melissa Harrison, At Hawthorn Time, vag beskrivning, men det kan vara något.
Attica Locke, Pleasantville, ovanligt att en spänningsroman hamnar på listorna. Verkar bra.
Lisa McInerney, The Glorious Heresies, mord och gangsters i Cork. Kan kanske vara något.
Elizabeth McKenzie, The Portable Veblen, blir alltid skeptisk när en bok beskrivs som rolig och varm, men det låter faktiskt som en charmig historia.
Sara Nović, Girl at War, handlar om forna Jugoslavien och låter riktigt bra.
Julia Rochester, The House at the Edge of the World, psykologiskt drama som låter riktigt spännande.
Hannah Rothschild, The Improbability of Love, om kärlek och konst. Låter lite väl melodramatiskt, men kanske kan vara något.
Elizabeth Strout, My Name is Lucy Barton, låter verkligen som en bok för mig, långsamt om relationer.
Hanya Yanagihara, A Little Life, en bok jag fingrat på, men den är ju så sjukt tjock.
Nu ska 20 böcker bli 6 och jag tror på Kate Atkinson, Geraldine Brooks, Anne Enright, Petina Gappah, Sara Nović, Elizabeth Strout och Hanya Yanagihara (ja, jag vet att de är sju), bara baserat på vad jag läst om författarna och deras böcker. Korta listan presenteras 11 april.
Kommentarer är stängda.