Min fantastiska väninna av Elena Ferrante verkar bli en av vårens stora snackisar. Den är första delen i Neapelkvartettten, så hypen lär pågå ett tag. Elena Ferrante är en pseudonym och vem som döljer sig bakom den är okänt. Det är en författare från Neapel, så det skulle kunna vara Roberto Saviano eller Erri de Luca, men det naturliga är kanske att det är en kvinna. Det som talar emot Saviano är att han nominerade Elena Ferrante till Strega-priset och det hade väl varit lite förment att nominera sig själv. Många tror att det är författaren Domenico Starnone och/eller hans fru översättaren Anita Raja, som står bakom pseudonymen. Italiens Lars Kepler alltså. Starnone har dock tillbakavisat ryktet.
I 25 år har Elena Ferrante förblivit anonym och jag tycker att pseudonymer är bäst om de förblir just det. Det blir en ofta löjeväckande uppmärksamhet kring avslöjanden och ofta följs de av en stor besvikelse. Just med paret Kepler var det mer ett sätt att söka publicitet än något annat. Det är mest pinsamt och rätt så irriterande.
Idag landade ett recex i min mail och det är redan inlagt i läsplattan. Tyvärr ligger jag däckad och har gjort så hela helgen. Jag tror därför inte att det är ett bra tillfälle att ge sig på en bok som verkar så bra. Dumt att förstöra läsningen med en febertrött hjärna. Men snart så!
Var det den som Ebba W B talade om i Babel igår, månne? Intressant tema i så fall.
Missade Babel igår, sänds samtidigt som Mästarnas Mästare och då blir jag nedröstad här hemma.
Japp, Ebba tipsade om den på babel igår. Fin läsning väntar!
Såg Babel om henne i höstas. Hennes förläggare hävdar i alla fall att det är en kvinna men vill inte säga mycket mer än så. Jag tänker mig att det bara är en väldigt privat person. Akademiker har de också avslöjat. Kanske ngn som inte vill få vardagslivet ”förstört”? Någon med studenter som vill slippa media och press. Stör mig faktiskt inte alls heller att inte veta.
Äh, låt hen ha sitt liv ifred. Ser fram emot att läsa!