Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om passion. Så här skriver Helena, som är veckans temageneral:
”Veckans utmaning är enkel – jag vill helt enkelt att du berättar om din passion vara vad den vara må (bakning, böcker, film, gummistövlar, fallskärmshoppning, bokmärken, knappsamling, skrivmaskiner…). Det behöver naturligtvis inte vara en pågående passion utan kanske något du ägnade all din tid åt som tioåring eller något du tror att du kommer snöa in på som pensionär.”
Jag har samlat en del saker, men inte så hysteriskt många. På lågstadiet var det luktsudd och kanske framför allt studsbollar som gällde. För studsbollarna skapade jag och ett par kompisar en hel tävlingsvärld, där vi tränade bollarna och lät dem tävla mot varandra. Det var en gemensam samling, där alla hade namn och vi turades om att ha våra favoriter hemma. Ett tag köpte jag studsbollar för alla fickpengar. Något jag också tycker om är dalahästar, som väcker min släktnostalgi. Det är ingen stor samling och nu står den inte ens framme, men den har en speciell plats i mitt hjärta.
Men utan tvekan är det böcker som är min största passion och har varit det så länge jag kan minnas. Jag läste hela tiden när jag var yngre, långt innan jag började i skolan. Jag var vansinnigt avundsjuk på min ett år äldre bästis när han började i skolan och fick till och med följa med och hälsa på en dag. Jag hängde också en del med mamma på jobbet med de elever som var två år äldre än jag och som jag gått på förskola med.
Att studera är faktiskt också en passion, hur konstigt det än låter. Jag har högskolepoäng så att det räcker och blir över och skulle kunna ta ut en examen till om jag ville. Läser gör jag mest för min egen skull, men också för att kunna jobba med det jag vill. Jag har t.ex. förvandlat min examen som grundskollärare till en som gymnasielärare, vilket gjort att jag fått en annan tjänst. Tvång och passion i en salig blandning alltså. Nästa gång jag läser en kurs ska det bara vara för att det är roligt.
Nu arbetar jag dels på språkintroduktion, men också på Estetiska Programmet, där passioner står i centrum. Där har min passion för böcker och läsning varit bra. Eleverna förstår det där med passion, de älskar själva musik, teater, bild, foto, film eller datorer. Jag älskar böcker och en tydlig passion ger faktiskt respekt. Dessutom smittar passion och jag tror att den hjälpt mig att ”lura” många att läsa.
En del passioner har fått stå tillbaka sedan barnen kom, men vissa kommer gå att ta upp tillsammans med dem. Som att resa till exempel. Det skulle jag vilja göra mycket mer och snart kan de följa med på mer spännande resor. Jag skulle också vilja ta med dem på fler fotbollsmatcher. Faktiskt såg vi inte en enda match förra året.
Fotografering är också en passion jag nästan glömt bort. Jag och maken fotograferade massor för sisådär 15 år sedan och gick till och med kurser tillsammans. Det är något jag hoppas kunna ta upp, om inte förr så när jag blir pensionär.
Jag funderar över det här med passion och tänkte först att jag inte hade någon riktigt sådan. Men böcker och läsning måste såklart räknas ju 😉
Ja, det måste det väl ändå! Även om passion på något sätt låter futtigt. 😉
studera är absolut en passion