”Kanske har det blivit dags att lägga ner ungdomsboken?”, så lyder rubriken till en krönika av Lotta Olssonpublicerad i Dagens Nyheter. Argumentet är att böcker som klassas som ungdomsböcker säljer mindre än de som vänder sig till unga vuxna och således kan kategorin tas bort. Läsarna vill ändå ha vuxenböcker. Hon baserar sitt antagande på att få ungdomsböcker ges ut och att få ungdomar i hennes bekantskapskrets läser de som faktiskt publiceras. Jag tror egentligen att Olsson mest vill provocera, men ändå är hennes resonemang lite märkligt. Att raljera kring ungdomsboken ökar knappast dess status.
Visst finns det en tanke om att böcker för vuxna skulle vara finare än de som är skrivna för ungdomar. Det handlar om mängden publicitet, men faktiskt borde även vi lärare ta på oss en del av ansvaret. När vi tillhörde målgruppen undrar jag om det verkligen fanns lika många bra och relevanta böcker för unga och om det var därför vi, eller i alla fall jag, gick direkt på vuxenhyllorna. Vad jag vet med säkerhet är att ingen lärare pratade om ungdomsböcker med oss, tipsade om nya böcker, eller läste dem tillsammans med oss. De boktips jag fick kom från Barnens bokklubb och möjligen från biblioteket. Vi hade dock inget direkt skolbibliotek och på folkbiblioteket fanns visserligen bibliotekarier och böcker, men inte någon som aktivt tipsade. Fortfarande verkar det anses bättre om våra elever läser böcker för vuxna. Så kallade ”riktiga” böcker. Gärna klassiker.
Inget ont om klassiker, det finns många som kan vara relevanta för ungdomar idag, men det gäller också ungdomsböcker. Det vittnar om okunnighet att som lärare, eller som vuxen över huvud taget, vifta bort ungdomsböckerna. Att det ges ut färre böcker för åldersgruppen är ett dåligt argument för att de borde bli ännu färre. Det gäller dock att vi hjälps åt så att rätt bok når rätt läsare. Alla ungdomsböcker blir, naturligt nog, inte storsäljare som sedan filmatiseras. De smalare titlarna behöver också få publicitet.
I en replik publicerad på Svensk Bokhandels sajt skriver Ada Wester, från Gilla Böcker och Lilla Piratförlaget rakt på sak under rubriken ”Här läggs inte ner någon ungdomsbok!”. Precis som jag anser Wester att ungdomsboken borde få stå för sig själv. Inte klumpas ihop med vuxenböcker och inte heller med barnböcker. Hon menar också att de ungdomar hon möter visst läser ungdomsböcker, men konstaterar att en undersökning kring ungdomars läsning vore intressant. Det håller jag med om. Jag hade önskat att vi pratade mer om ungdomars läsning. Det är för viktigt att inte diskutera.
Nu tror jag inte att ungdomar bryr sig särskilt mycket om Augustpriset. Faktiskt tror jag att de flesta inte ens vet vad det är för ett pris. Ändå är jag ganska säker på att en uppdelning av barn- och ungdomskategorin skulle vara positivt för ungdomsboken och för läsandet i stort. Som Wester skriver kämpas det hårt för att böcker för unga ska få den uppmärksamhet de förtjänar och den kampen får inte ha varit förgäves. Nu när Förläggarföreningen tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda formerna för Augustpriset hoppas jag att de kommer fram till att böcker för barn och ungdomar faktiskt inte är samma sak. Inte heller böcker för ungdomar och vuxna. Det handlar inte om värderingar och det är viktigt att komma ihåg.
För den som vill ha tips på bra ungdomsböcker finns en lista här. Den består av böcker som jag tror också tilltalar lärare, vilket många gånger är en förutsättning för att böcker når unga. Jag har också läst en massa andra ungdomsböcker som inte är lika breda, men många gånger minst lika bra. De jag skrivit om hittar du här. Alla böcker för unga älskas inte av vuxna och det är precis som det ska vara. Det behöver inte betyda att de är dåliga.
För mig är ett av de coolaste ögonblicken när jag lyckas para ihop en elev med rätt bok. En bok som får hen att vilja läsa vidare. Extra kul är det om eleven i fråga uttryckt att hen inte gillar att läsa. Där har vi vuxna, inte bara svensklärare, ett stort ansvar. Lösningen är inte att ge ut färre ungdomsböcker, utan fler och att dessutom se till att alla som kan tänkas vilja läsa dem verkligen får veta att de finns. Det jag verkligen kan hålla med Lotta Olsson om är nämligen att det är djupt oroande om försäljningstappet beror på att ungdomar helt enkelt läser mindre.
Några som ofta glöms bort i debatten är bibliotekarier i allmänhet och skolbibliotekarier i synnerhet. De sitter inne med en kunskap som fler borde få ta del av. Dagens bibliotek är något annat än när jag var tonåring och bredden på aktiviteter är större, ändå hittar för få dit. Mycket handlar om tillgänglighet. Avsaknaden av vettiga skolbibliotek med utbildad personal, gör att ett allt för stort ansvar för ungdomars läsning hamnar på svensklärarna och medvetna föräldrar. Det är inte okej. Det är inte heller ett problem som vi löser genom att minska utgivningen av ungdomsböcker.
Vad intressant att vi båda bloggar om detta idag och att våra inlägg är så lika. Jag håller med dig till fullo men det är kanske ingen överraskning 😀
Nej, vi tycker självklart samma och jag önskar att fler förstod ungdomsbokens storhet.
Väldigt bra skrivet, Linda!
Tack! Det är ett ämne jag tycker är viktigt.
Jag tycker som du att ungdomsboken har en betydande roll och att den inte ska förringas. Ska man få ungdomar att läsa måste de kunna känna igen sig och relatera till personerna i boken. Sen när de väl är fast kan de gå på klassikerna 😉 Jag har ingen erfarenhet från skolans värld att grunda detta på, men jag vet hur det var när jag själv var elev – vem brydde sig om vad nån gubbe i Brott och straff gjorde när man var 15 liksom?
Just att kunna relatera är viktigt tror jag. Viktigt att olika typer av ungdomar finns med i böckerna. Sedan finns det hur många vuxenböcker som helst som de kan läsa sedan.
Jag blir arg att ungdomsböcker klassas som dåliga romanser och kärleks trianglar, för det finns så himla mycket fantastiska böcker i den kategorin. Men oavsett vad så ska man inte få folk att må dåligt över att man läser en del grejer. Om man gillar vampyr romaner ska man med stolthet få gilla det. Som jag säger, all läsning är bra läsning. Fint inlägg förresten.
Det finns många bra ungdomsromaner, fler än de som får uppmärksamhet.
Det är viktigt att det finns ungdomsromaner. Ungas värderingar och tolkning av världen är annorlunda än vår. Däremot får de gärna uppvärderas. Som svensklärare på gymnasiet är det viktigt att läsa mycket ungdomsböcker för elevernas skull och för sin egen. Att då debattera med kollegor om ungdomsromanens betydelse kan vara jobbigt.
Bra skrivet men jag hoppas någon av alla de läsande bloggande ungdomar därute svarar Olsson.
Det hoppas jag också! Annars riskerar hon få rätt i sin tes att endast vuxna läser ungdomsböcker.
Vilken bra lista du satt ihop! Det måste finnas bra ungdomsböcker, det blir så lätt att man annars slutar läsa då eftersom barnböcker är för lätta och vuxenböcker för svåra.