”Och ibland blir den ved”, som Marcus så raskt påpekade. Min text om av Rebecka Åhlunds har dock inte skrivits raskt. Det var många veckor sedan jag läste Ibland blir skogen vred och jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Kanske för att jag tyckte mycket om Flickan på tavlan och inte riktigt fick samma känsla här.
Andra boken om Ella utspelar sig på ett sommarkollo. En samling mer eller mindre misslyckade ungar som försöker umgås och en skum rumskamrat som inte riktigt går att att få grepp om. Lägg därtill spökpromenader och annat mystiskt, så får du en helt okej mellanåldersbok, men inget spektakulärt.
Det jag tycker om är det socialrealistiska mitt i fantasin. Hur Åhlund problematiserar barnens vardag och visar på vilka olika förutsättningar vi har. Det gör att jag absolut tycker att Ibland blir skogen vred är en bra bok för målgruppen. En målgrupp som jag inte tillhör och därför kanske uppfattar historien som mer självklar än den kanske är.