Några gamla godingar

Veckans bokbloggsjerka handlar om bra böcker som är mer än 100 år gamla, som balans till att bokbloggar oftast skriver om det som är nytt. Vi hade ju en dammig vecka på Kulturkollo för några veckor sedan och då handlade det en del om klassiker. Bland annat skrev jag om vikten av relevans när vi använder klassiker i skolan.

Nu tänker jag strunta i alla andra och bara skriva om gamla böcker som jag själv tycker är bra fortfarande.

Det var faktiskt inte många år sedan jag läste Fadren (1912) av August Strindberg, en pjäs som just nu spelas på Göteborgs Stadsteater. Då jag bara läst pjäsen och aldrig sett den är jag sugen på att göra det.

Fadren är verkligen bra och extra bra då boken går att tolka på olika sätt. Men Strindbergs liv och åsikter i bakhuvudet blir tolkningen en, men den går också att se på med moderna ögon och då blir tolkningen en annan. Det funderar jag mer kring i detta inlägg om kvalitet.

Förvandlingen av Franz Kafka firade 100-årsjubileum förra året. Det var visserligen några år sedan jag läste den, men jag tyckte definitivt att den var lättläst. Få sidor med mycket innehåll. Det är lätt att känna igen sig i Gregor Samsas frustration, inte för att vi andra blivit förvandlade till insekter, utan för att vi säkert har känt oss annorlunda, utsatta och till och med ignorerade ibland.

När jag läste Norrtullsligan av Elin Wägner för några år sedan, slogs jag av hur skrämmande aktuell den fortfarande är. Vi må ha kommit jämförelsevis långt med jämställdheten i Sverige, men det är fortfarande riktigt lång väg kvar till vi kan kalla oss ett jämlikt land på riktigt.

Vilka gamla godingar vill du lyfta fram?