Jag har läst en bra bit av Elena Ferrantes bok Min fantastiska väninna och jag gillar, men jag älskar inte som många verkar göra. Kanske kommer det. Det är hur som helst från den boken som veckan smakbit kommer. Det här är precis i början, då flickorna lär känna varandra:
Lila kom in i mitt liv i första klass och gjorde genast stort intryck på mig för att hon var en sådan bråkstake. Vi var alla lite bråkiga i den klassen, men bara när fröken Oliviero inte såg oss. Utom hon som bråkade jämt. En gång rev hon sönder ett läskpapper i små bitar som hon en efter en doppade i bläck och sedan fiskade upp med pennan och började kasta på oss. Mig träffade hon två gånger i håret och en gång på min vita krage. Fröken skrek som bara hon kunde, med en röst som var utdragen och vass som en nål och skrämde livet ur oss, och sedan beordrade hon henne att ställa sig bakom tavlan som straff. Lila lydde inte och verkade inte ens bli rädd, utan fortsatte bara att kasta bläckdrypande papperstussar på oss.
Jag gillar Lila. Hon är smartare än de flesta, men vägrar ofta att anpassa sig till de regler som andra sätter upp. Elena är än så länge inte lika intressant, men kanske växer hon. Än så länge är hon mest upptagen av att, tvärtom mot Lila, göra rätt och passa in.
hajpade böcker kan lätt bli en besvikelse
Tack för smakbiten. För varje gång jag läser positivt om den här får jag mer lust att läsa den…
Jag läser också denna, funderade lite på samma smakbit men det blev en annan 🙂 tycker om den så här långt, ca halvvägs in.
Tack för smakbit! Den här skall jag försöka få tid att läsa så småningom.
jag läser också den här och tyckte att inledningen lovade gott. jag tror att den blir fortsatt bra
Har läst den och tyckte den var bra. Tack för smakbiten!
Spännande smakbit 🙂
Jag har nästan lyssnat klart nu och ja, jag tycker mycket om den men förstår fortfarande inte superhajpen riktigt. Kanske behöver jag smälta den lite grann.
Jag väntade också på ett älsk, som faktiskt aldrig infann sig. Det var de där jäkla förväntningarna som förstörde för mig… Men visst är det en bra bok!
Jag är nästan klar med boken, och tycker verkligen om den. Det är väldigt spännande att få följa väninnornas relation och se hur den påverkar dem som individer. Jag tror det är en tydlig tanke med att Lila ska framstå som mer intressant än Elena. Det är ju så Elena ser på saken, även om hon är orättvis mor sig själv då.
Nu har jag 30 sidor kvar och ja, den är mycket bra och jag vill läsa de följande böckerna, men jag är ännu inte helt överväldigad.