Vi har tillbringat helgen i Skåne och firat svärfar (pappa, farfar) tillsammans med makens familj. Katten Selma har fått vara på katthotell och vi var ganska oroliga ska erkännas. Vår Selma är en ganska skygg katt, som inte gillar nya människor och hon är inte heller förtjust i förändringar. Nya miljöer kan vara spännande, hon älskar att gå på upptäcksfärd, men det ska ske i hennes tempo. Redan när vi tittade på kattungar märktes det att Selma var en självständig dam, men att hon var så skeptisk mot nya människor såg vi inte då. Kanske har hon blivit skrämd av hantverkare som kommit och gått, eller så är hon bara skeptisk mot människor hon inte känner.
I boken Hur tänker din katt? av Bo Söderström får vi veta lite mer om vad som påverkar kattens beteende. Det handlar om arv och miljö som tillsammans bestämmer hur en katts personlighet blir. De katter som kallas snälla är ofta de som är glada och nyfikna. Andra kan markera om saker inte passar dem. Det är de aggressiva katterna, ofta hanar, som lämnas till katthem eller avlivas. Alltför många katter överges eller lämnas bort. Det är också färre katter som räknas som raskatter än hundar som tillhör en specifik ras. Katter är ingenting man betalar för, utan något att skaffa en sommar och sedan lämna. Det är riktigt illa.
Det mest intressanta med Hur tänker din katt? är kanske den historiska bakgrunden, som i mycket var ny för mig. Kombinationen av det vilda och det tama är det som tilltalar mig hos katter och jag lär mig att det skiljer väldigt lite genetiskt mellan vilda och domesticerade katter. Ännu mindre skiljer det mellan olika raser. Söderström skriver om kattens sinnen, beteenden och dess kynne, samt hur de beter sig gentemot människor och i hemmet. Klart är att Selma har koll på sin flock och det blev extra tydligt när hon räknade in oss idag. Jag och yngste sonen hämtade henne och hon var väldigt nöjd med att vi kom, men riktigt nöjd var hon inte innan hon hälsat på hela familjen.
Hur tänker din katt? är ingen klassisk bok om hur du sköter ett husdjur. Istället är det en sammanställning av forskning och passar helt klart den vetgirige kattägaren. Jag gillade den skarpt, även om det ibland var frustrerande att inse att forskning inte har svar på allt. Nu när vi ska skaffa ännu en katt hade det till exempel varit toppenbra att få veta vilka kön som passar bäst ihop, men så enkelt är det självklart inte. Nu blir det en hona till som det ser ut (vi ska få titta på en kandidat på söndag) och Selma är så ung att det borde gå hyfsat smidigt, men också tillräckligt sur för att jag ska bli lite orolig.