The Woman in blue är Elly Griffiths åttonde bok med Ruth Galloway i huvudrollen. Den här gången står ett behandlingshem för missbrukare, en kyrkogård, ett gäng kvinnliga präster och en vision av jungfru Maria i centrum. Inte så mycket arkeologi den här gången, men Ruth blir ändå inblandad. Det börjar med att Cathbad är husvakt för en bekant som bor i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk och ser en ung kvinna som vandrar på kyrkogården utanför. Hon verkar vilja något, men Cathbad vet inte vad. Sanningen är att han är osäker på om hon är verklig eller ett spöke.
Dagen efter hittas en ung kvinna död utanför Wasingham och det är självklart Harry Nelson som leder utredningen. Hans liv är lite skakigt just nu, då han fått redan på att hans fru är förälskad i hans kollega Tim och att de haft någon slags förhållande. Ingenting har egentligen hänt, men det stör självklart Nelson. Sedan kan jag kanske tycka att han inte kan säga så mycket med tanke på att han och Ruth faktiskt har ett barn tillsammans. När det gäller Ruth, så har hon svårt att förstå vad de två männen ser hos Michelle, som hon själv tycker är ganska så ytlig.
Ruth besöker Walsingham för första gången någonsin och som ateist är hon ganska skeptisk. En gammal vän till henne är där på en konferens för kvinnliga präster och Ruth blir medbjuden på en middag. Helt klart ändras hennes bild av präster en hel del efter den upplevelsen. När en av middagsdeltagarna också blir dödade blandas Ruth in i fallet.
The Woman in blue är en helt okej deckare. Elly Griffiths har helt klart en hög lägstanivå och hon är duktig på att beskriva så väl personer som miljöer. Just miljön i Wasingham och de religiösa kopplingarna är spännande. Ändå tycker jag att The Woman in blue är något av en mellanbok, men självklart ska du som läst serien läsa vidare. Det känns som att det snart kommer att hända grejer och jag ser fram emot nästa bok. I augusti kommer boken ut på svenska och heter då En kvinna i blått.