Den här bilden brukar cirkulera på Facebook den här tiden på året. Jag förstår varför. Det är mycket nu. Eller förresten, det där var dagens underdrift. Det är galet mycket nu. Galet. Om ett par veckor tar dock de flesta av mina elever studenten och då lugnar det (förhoppningsvis) ner sig. Förutsatt att de gjort det de ska innan dess och inte behöver dyka upp efter studenten för att säkra sin examen. Då kanske pollensäsongen är över också (eller då kommer väl den där jäkla gräspollen) och kanske får jag min hjärna tillbaka.
Lagom tills dess har jag deadline för lärarhandledningen till English from the beginning 3 (kommer i veckan) och 4 (kommer efter sommaren) och ska ta mig en tur till Liber och diskutera nästa (än så länge hemliga) projekt. En stor del av det ska färdigställas i sommar. Smart planering, eller hur? Men också så himla roligt. Det är bara att det är lite för mycket himla roliga saker samtidigt som en massa annat.
Så varför håller jag på och gnäller så här? För att jag verkligen inte hinner med den här bloggen så mycket som jag hade önskat. De lästa, men oomskrivna böckerna bildar högar och de olästa är så många att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jag läser så mycket jag hinner, för det orkar jag ändå om än ej i samma tempo. Jag skriver så snart jag hinner och försöker tänka på att andas.
Det är inte tal om någon bloggpaus. Ni kommer kanske inte ens märka att det går på halvfart (jo, det kommer ni nog) men jag behövde lätta mitt dåliga samvete lite.
Snart har ungarna slutat skolan och alla maj- och juniaktiviteter genomförda. Då kanske jag orkar blogga ordentligt igen. På Kulturkollo får jag dock hjälp, så där bjuds det garanterat på ett dagligt inlägg. Den här veckan är vi riktigt sura.
Att leva tar tid.
Visst är det så. Klokt!