Mitt i studentyran glömde jag mina egna svar på veckans ord. Här kommer de om än senare än vanligt.
”Hemma på min gata i stan”, tjatar Stina på Saltkråkan och berättar vidare om ungar som säljs för 25 öre styck och andra tokigheter.
Det var oväntat svårt att hitta någon givmild person, men till slut kom grabbarna O på att den lilla pepparkaksmannen i Herr Grums och kakmiljonären av Andy Stanton verkligen är givmild. Han bygger till exempel en skola till barnen.
I M varken mer eller mindre av Petra Backström kysser huvudpersonen Maj definitivt en och annan groda.
En bok som fick mig att gråta var All the bright places av Jennifer Niven.
Det finns en gröt som alltid får mitt hjärta att brista och det är den i Utvandrarna av Vilhelm Moberg som dottern äter och dör av.
glömde att Moberg åt så mycket gröt – minns bara stackars flickan som dog.
Å, jag kommer också ihåg Stina och hennes tjatande om hemma på våran gata i stan 😉
Herr Grums? Känner jag inte till, men jag bor inte många hundra meter från kommungränsen till Grums 🙂
Herr Grums är roliga böcker för den som är sisådär sju eller åtta år.