Jag måste erkänna att jag blev lite trött på mig själv när jag insåg att den Hair sing-along vi bokat var samma dag och samma tid som Sveriges första EM-match. Nu så här i efterhand är jag glad att jag inte bangade, slapp se ett bakåtmål och ett självmål och istället sjöng högt och ljudligt.
Hair är en av mina favoritmusikaler och jag har sett den flera gånger, bland annat i London och Göteborg. Skivan från London-föreställningen spelade jag jämt under många år. Filmen har jag självklart också sett ett antal gånger. Det var filmversionen som gällde när Bio Roy bjöd in till Hair sing-along och jag hade glömt hur fantastiskt bra den är rent filmiskt. Musikaliskt ska vi inte tala om. Sånginsatserna är grymma och koreografin sjukt snygg många gånger.
Jag kom ihåg den okända scenen då Berger dansar på bordet på en socitetsfest gänget bjudit in sig själva till för att Claude ska få se Sheila, men hade helt glömt hur fantastiskt roligt det är när de mönstringsansvariga körar till Black boys och White boys. Jag hade också glömt i vilket sammanhang den fantastiskt fina Easy to be hard sjöngs. Den lilla pojken fick mitt hjärta att brista. Och slutet. Jag hade helt förträngt riktigt hur hemskt det är.
Filmen Hair hade premiär 1979 och den håller utan tvekan fortfarande. Vilken skön känsla det var att faktiskt få sjunga med precis så mycket jag ville, utan att någon tittade snett. Det var uppfriskande och gav en massa energi. Det finns fler chanser att sjunga till Hair i höst på Bio Roy, det tycker jag absolut att ni ska göra!
