De senaste av Lisa Jewells böcker har varit lite mörkare än hennes tidigaste och efter förra boken The Third wife var jag lite besviken. Det var som att hjärtat och värmen försvunnit lite. Även nyaste boken Flickorna i parken har en svart underton och påminner ibland om en deckare och det är också så den marknadsförs. Vi vet från början att en flicka blivit antastad i en park och får snart veta att det hänt förr. Sedan flyttas vi ett halvår tillbaka i tiden då Clare flyttar till ett hus vid parken med sina döttrar Grace och Pip.
Parken beskrivs som ett smärre paradis. En oas mitt i London, som omges av hus och det är både grannarna och parken i sig som är huvudpersonerna. Grace och Pip leker i timmar med de andra barnen i parken och lär känna Catkin, Fern och Willow, tre systrar som undervisas hemma av mamma Adele och lever ett minst sagt bohemiskt liv. Pappa Leo är den som verkar mest vanlig, men frågan är om han är snäll när han tar hand om folk, eller om han har baktankar.
Grace och Pips pappa är borta. Han har bränt ner deras hus och är på någon slags sluten anstalt. Pip skriver brev till honom och genom hennes ganska oskyldiga betraktelser av parken och människorna där får vi veta intressanta saker. Jag som inte brukar gilla brev i böcker, tycker att det är ett snyggt grepp här.
Det jag tycker om med Flickorna i parken är karaktärerna. De är mänskliga och intressanta. Jag är dock inte lika förtjust i deckarbiten. Visst förstår jag att det behövs en konflikt och något som handlingen kan kretsa kring, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Lisa Jewell är grym på att teckna personporträtt och det räcker gott att utforska dem. Nu har hon i de senaste två böckerna haft en olycka eller ett brott som utgångspunkt och jag tycker inte att det är så bra som det brukar vara. Jag förstår att en författare som skrivit i många år vill förnya sig och jag tyckte verkligen att hon gjorde det med Fågelburen. Nu önskar jag en tillbakagång till de starka familjeromanerna eller varför inte en trevlig feelgoodbok. Jewell har en mycket hög lägstanivå och Flickorna i parken är en bra bok, men den är inte en av hennes bästa.
Fågelburen är riktigt bra och stannar kvar i minnet länge. Jag blev också lite besviken på Den tredje frun och hoppas på att den nya är lite bättre.
Den nya är bättre, det är den absolut. Inte bäst, men bra.
Jag gillar henne som författare och tyckte faktiskt att den här var riktigt bra. Tur att vi har olika smak! ☺
Gillar också Jewell mycket. Har läst alla hennes böcker, utan en som jag verkat missa.
Har några böcker av Lisa Jewell i bokhyllan som inte blivit lästa ännu.