Åldersadekvat litteratur. Vad betyder det? I kanondiskussionen kom det upp ett flertal gånger att eleverna behöver läsa åldersadekvat litteratur. Detta samtidigt som klassiker diskuterades. Litteratur som i många fall kan anses hyfsat åldersadekvat för en gymnasieelev i år 2 eller 3, men det är ändå i de flesta fall vuxenböcker det handlar om. Att högstadieelever främst skulle läsa klassiker vore alltså inte åldersadekvat. Det är möjligt att all diskussion handlar om gymnasiet, men jag kan inte hjälpa att jag också tror att det handlar om en okunskap om ungdomsbokens utveckling.
När jag växte upp fanns få ungdomsböcker. Jag läste Kulla Gulla och Lilla huset på prärien, en del Maria Gripe och Cynthia Voigt, men ganska tidigt började jag läsa böcker som egentligen var avsedd för vuxna. En del klassiker absolut, Stad-serien och Utvandrareposet redan på mellanstadiet, men också en hel del skit som jag kanske borde undvikit eller i alla fall väntat med, som Jean M Auel, Sidney Sheldon och Jackie Collins.
Som tur är har det hänt en hel del bara de senaste 15 åren. Det finns mycket mer böcker för ungdomar idag som håller riktigt hög kvalitet. Dessutom har genren Unga vuxna gjort att även de som går på gymnasiet kan möta modern litteratur med hög kvalitet, som faktiskt är åldersadekvat. Frågan är dock hur många lärare som läser ungdomsböcker och böcker för unga vuxna och därmed har koll på den utveckling som skett.
I böcker för unga vuxna behandlas saker som vi inte kan läsa om i klassiker. Det handlar om mobbing och utsatthet, funderingar kring sexualitet och genus, ursprung och identitet och andra ämnen som är angelägna. Huvudpersonerna kan vara heterosexuella, bisexuella, transsexuella, queer och eleverna får möta en mångfald som saknas i äldre litteratur. Därför måste klassiker kombineras med just dessa böcker. Böcker som är skrivna för unga eller unga vuxna, som handlar om saker de funderar på just nu. Böcker som på intet sätt är simpelt skrivna eller som kan läsas utan någon som helst ansträngning. Böcker som också vidgar världen och tar sin läsare på allvar.
Det är dags att uppvärdera ungdomslitteraturen och inse att det finns böcker av mycket hög kvalitet som råkar vara skrivna för unga. Just i år har det faktiskt kommit otroligt många bra böcker i genren och jag har svårt att se hur Augustprisjuryn ska kunna välja ut några få. Men så kanske det är så att vi äntligen får en separat kategori för just ungdomsböcker. Det vore en del i att uppvärdera litteratur som skrivs för unga och inte längre klumpa ihop dessa böcker med bilderböcker och böcker för slukaråldern.
Här finns tio bra böcker jag läst de senaste åren, de flesta för unga vuxna. Jag skulle vilja lägga till Jack av Christina Lindström, som jag läste dagen efter listan skrevs. Men det finns väldigt många fler.
Jag har under åren svängt fram och tillbaka i kanondiskussionen och har nog landat i att det kanske inte vore en så dum idé med kanon – något som alla oberoende av t ex skola och socioekonomisk bakgrund tar del av gemensamt. Jag ser heller inget motsatsförhållande mellan att läsa både nyutgivna ungdomsböcker och klassiker. De fyller ju helt olika funktioner och passar in i olika delar av svenskundervisningen.
Jag ser inte heller motsättningen, men i en som alltid svart-vit debatt låter det ofta som att klassiker är den enda ”riktiga” litteraturen. Därav mitt inlägg.
Håller med om vart enda ord. Jack är för övrigt just en sådan bok jag tror att de allra flesta högstadieelever (och uppåt) skulle uppskatta väldigt mycket 🙂
Just Jacks förflutna och vägen från det är något som verkligen behöver diskuteras. Där kan vi verkligen förmedla sunda värderingar.