Kim Thúy är en av mina favoritförfattare. Jag vet ingen som kan mejsla fram en berättelse på det sätt hon gör. Det är stillsamt, men ändå så innehållsrikt och alltid otroligt vackert. Nya boken Vi är kanske hennes bästa, men jag är säker på att om jag läste om någon av hennes tidigare böcker hade de varit de bästa. Thúys böcker ger nämligen en alldeles speciell läsupplevelse. I fallet med Vi börjar upplevelsen faktiskt innan jag ens öppnar boken, då omslaget är helt otroligt vackert.
Vi är huvudpersonen i boken med samma namn. Vi får träffa henne från hon är liten i Vietnam, till hon är vuxen i Kanada och dessutom följa med henne till en rad andra länder. Thúy rör sig obehindrat mellan tid och rum och aldrig behöver läsaren fundera över var den befinner sig. Inte bara för att olika städer står i marginalen, utan för att Thúy hela tiden är glasklar. Det här är verkligen en genomtänkt roman.
Det är intressant att få läsa om Vis släkt i Vietnam och hur hennes mor och far växer upp. Vi får följa med till olika platser i Vietnam och jag lär mig mycket. Dessutom får jag en längtan tillbaka till Vietnam då jag känner igen många av ortsnamnen. Det var femton år sedan jag var där och det har säkert hänt massor.
Passagerna om flykten och den första tiden i Kanada får mig att tänka på mina elever som tagit sig över Medelhavet i båtar som ingen borde färdas i. Berättelserna om de som förlorar sina nära och kära på väg från Vietnamn har glömts bort, men är lika aktuella nu som någonsin.
När Vi blir äldre återvänder hon till Vietnamn och ser då på landet med andra ögon. Det är intressant. Dock är det svårt att välja en favoritpassage i Vi, då alla delar är betydelsefulla för helheten. Jag är återigen djupt imponerad av Thúys hantverk.
Kim Thúy kommer till årets Bokmässa i Göteborg och jag ser fram emot att lyssna på henne igen. När jag gjorde det första gången trodde jag att jag skulle få möta en lika stillsam människa som hennes böcker gör gällande. Men nej, Kim Thúy är inte stillsam över huvud taget. Hon är sprudlande och en fröjd att lyssna på. Tydligen är det hennes stillsamma, okända tvilling som skriver böckerna och hon själv som möter publiken. Det berättade hon själv på litteraturhuset i Göteborg för några år sedan. Där berättade hon också om hur länge hon ibland kan fundera på ett ord tills det verkligen blir perfekt. Det märks i Vi, där inget ord är onödigt.
Jag läser Vi nu, och den är verkligen fantastiskt fin. Älskar hennes sätt att berätta! Gillar den minst lika mycket som Ru och Man.
Tror att Ru och Vi vinner över Man, men alla tre är fantastiska!
Håller med dig om allt. Jag gillar särskilt att de olika korta kapitlen kan läsas nästan som noveller, man kan öppna romanen nästan var som och få en mycket vacker text till livs oavsett om man känner till kontexten. Designen är ju suverän också, omslaget särskilt!
Det är absolut så att många utdrag skulle kunna stå för sig själva. Kommer att använda flera med mina elever.
lika bra som Ru. har nu Mãn kvar