Förra året plöjde jag tre deckare av Peter James och hittade min läslust. Jag hade hoppats på samma resultat i år, men tyvärr var Döden kan vänta inte en av de bättre böckerna i serien. Tillräckligt bra för att läsa snabbt och tillräckligt intressant för att vilja läsa vidare i serien, men inte på den nivå Peter James brukar vara. Lite mer information om Roy Grace försvunna fru, lite småbarnsliv, en planerad hämnd och en massa snack om hur gammal den drygt 40-årige Grace har blivit. Det sistnämnda är minst sagt irriterande.
Problemet med Döden kan vänta är att jag inte riktigt engageras av fallet polisen i Brighton-Hove ska lösa. Det handlar om hämnd även här och trådar till maffian i USA. Antikviteter står i centrum och det första mordoffret är en gammal dam som inte verkar ha gjort någon något ont. Sedan tävlar diverse skurkar om vem som kan vara hemskast och det är då jag tappar lite av intresset. Det blir lite för mycket maffig actionfilm och det är inte riktigt min kopp te.
Döden kan vänta är den nionde boken om Roy Grace och det är verkligen en av mina favoritpoliser, som dessutom jobbar i en av mina favoritstäder. Det gör att jag definitivt kommer att läsa vidare i serien och hoppas att Peter James hittar tillbaka till den nivå som han håller när han är som bäst.
(klar med hela Kvinnoalfabetet! ?
Jag läste min första Peter James här nu i dagarna – Levande begravd, alltså – och tyckte mycket om den. Fastnade totalt – tyckte att den var oerhört spännande, Roy Grace är en bra poliskaraktär och jag gillar att det finns lite tuffa kvinnor i hans närhet också (polischefen och rättsläkaren, främst då). Älskar också Brighton och Sussex och ser fram emot att läsa mer.
Den är bra! De flesta är riktigt bra, men de senaste är så sjukt tjocka och då blir det lite babbligt. Vanlig deckarförfattaråkomma.