Kanske är det en elak rubrik, men jag kan tycka att Annika Lantz blir lite för mycket ibland. I sitt sommarprogram visar hon dock en annan, allvarligare sida och blandar det svarta med lagom mycket humor. Ganska svart den också på sina ställen, men det är skönt med den som vågar driva med det hemskaste. Lantz inleder med ett löfte om att faktiskt ägna sitt sommarprogram åt sådant hon aldrig pratat om i radio tidigare och pratar till exempel om sin cancer, men också om sin barndom i Algeriet. Hon talar om att alla rädslor hon haft inte hjälpt henne det minsta. Inte ens en hypokondriker av rang kan undvika det värsta, för trots att hon gjort alla kontroller som ska göras upptäcktes en tumör i livmodern.
Jag är glad att jag lyssnade på Annika Lantz och tycker att hon hittade en bra balans med skämt och allvar. När hon talade om alla rädslor hon hade som barn kände jag verkligen igen mig. Jag tror också att hon har rätt i att det inte alls var bättre förr, det var bara det att vi visserligen var rädda för kärnvapenkrig, men också totalt ovetande om en massa andra faror. Vi var helt enkelt lite dummare.
Musiken var okej, men inte wow, så det funkar utmärkt att lyssna på versionen med förkortad musik om man hellre vill det. Klicka här för att lyssna.
Jag tyckte också att det var över förväntan bra. Man vet aldrig riktigt vad man får med Lantz, men här fick man något genomtänkt och väl utfört 🙂