En pappa berättar om sin femåriga son på Twitter. Sonen är oroad över att Sverige kommer att ta emot färre flyktingar. Någonstans, troligen från sin pappa, har han fått veta att Stefan Löfven, som är vår statsminister, är en av de som tycker att Sverige behöver andrum. Det betyder att vi ska ta emot färre flyktingar. Pappan berättar på Twitter att sonen gråter över detta och som svar får pappan ett stort antal kommentarer fyllda av hat. Han utnyttjar sin son, säger hatarna. Sonen blir indoktrinerad av PK-åsikter, säger de.
Min oro handlar inte om pappans son. Jag är inte orolig för honom. Däremot är jag orolig för de barn som har en hatare till förälder. Vad gör det med ett barn som möts av hat? Hur blir ett sådant barn format? Vilken världsbild förmedlas till hen?
Mina barn får veta att alla människor är lika mycket värda. De får veta att en person är en individ och inte ska klumpas ihop med en grupp. De vet att det finns olika religioner och att en religion inte är sämre än andra, bara för att vissa som säger sig tillhöra denna religion använder våld.
Jag undrar vad andra barn får höra. Vad berättar de som hatar för sina barn? Säger de att människor är värda olika mycket? Att muslimer är onda? Att flyktingar egentligen är lyxresenärer och att ensamkommande flyktingbarn ljuger om sin ålder. Allt för att utnyttja vår välfärd. Vad får hatarnas barn höra om världen vi lever i?
Det här handlar inte alls om böcker, trots att det här är en bokblogg. Möjligen handlar det om vikten av att läsa och upptäcka världen. Den värld som är så mycket större än de inskränkta hatarmännen vill låtsas om. Och ja, jag vet, #inteallamän, men de är lite för många för att jag ska känna mig riktigt tillfreds. Tyvärr.
Kanske behöver vi en kanon ändå. Böcker om människor. Om mänskliga rättigheter. Om demokrati och allas lika värde. Kanske borde hatarnas barn få läsa dem. Allt för att de inte ska bli helt förstörda av sin uppväxt. Det är vårt ansvar.
Tack. Fin text, jag kan garantera du inte behöver oroa dig för vår kille. Han är den bästa jag vet. Jag håller med, vi behöver läsa, vi behöver prata, på riktigt och inte gömda bakom anonyma twitteralias.
Världen blir bättre, de flesta får det allt bättre. Det är bara människans dumhet som oroar på sikt. Men eftersom det är fler snälla än dumma i världen så är chanserna goda för fortsatt bättring.
Jag hoppas verkligen att våra söner ska vara i majoritet.
Jag är också väldigt rädd för den här situationen. Det verkar som den här inställningen sprids som en farsot. Folk man aldrig hade trott det om, uttrycker plötsligt fruktansvärda åsikter och slänger ut anklagelser om att man skulle vara ”PK”. Vad är det för tider vi lever i?
Apropå kanon, Katitziböckerna skulle väl passa in där? Jag älskade de böckerna. När jag var liten förstod jag inte att ”zigenare” brukade användas som ett skällsord (jag hade ju aldrig träffat någon rom på riktigt, vad jag visste). Men eftersom Katitzi var ”zigenare” så var det något coolt för mig.
Tycker absolut att Katitziböckerna ska ingå i en kanon!
Mycket bra inlägg! Kan bara konstatera att skola, bibliotek och andra instanser har ett jätteviktigt uppdrag där, samtidigt som den största potentialen ligger hos föräldrarna. Om föräldrarna drar åt ett håll är det nog väldigt svårt att få barnet att gå mot det andra. Men kört är det ju inte. Detta är en angelägenhet för hela samhället och prioriteras förhoppningsvis högre i framtiden.
Vad ska man säga om de som hävdar att deras barn skrev rasistiska inlägg? Annat än att de är fega som inte står för sina åsikter förstås.