Det är inte jag, det är du

Under Bokmässan 2015 intervjuade två kulturkollare Mhairi McFarlane och var helt förälskade efteråt. Själv hade jag lite dåligt samvete för att jag inte riktigt förstått hennes storhet, men köpte ändå ett signerat exemplar av hennes bok Det är inte jag, det är du. Någon gång i vintras försökte jag läsa, men gav upp. För några veckor sedan fick den en ny chans och se, då förstod jag lite av förälskelsen.

Det är inte jag, det är du handlar om Delia Moss, charmig och en aning fyrkantig. Hon har en tydlig plan för sitt liv och en del av den är att gifta sig med Paul. När hon tar saken i egna händer och friar blir hans reaktion inte vad hon förväntat sig. Han är minst sagt tveksam. Även Delia själv blir tveksam då hon upptäcker att hennes drömman inte alls är en sådan, utan en otrogen skit. Vad göra? Delia flyr till London och flyttar inte hos kompisen Emma och bestämmer sig för att försöka börja om.

Det är inte jag, det är du är en minst sagt händelserik bok. Delia får ett nytt jobb hos en ganska så skum man som gör allt för att hans klienter ska få bra publicitet. Jobbet är inledningsvis roligt, men sedan börjar det spåra ur. Faktum är att hela boken börjar spåra ur, men McFarlane lyckas hålla sig på rätt sida utspårningslinjen. Detta trots folkskygga internetvänner, fiender som kanske blir vänner, en hel del missförstånd och oegentligheter. Det är inte jag, det är du är en charmig och fartfylld historia med ett trevligt persongalleri. Jag gillar det, men är fortfarande inte störtförälskad. Däremot kommer jag definitivt att läsa mer av McFarlane.