De starka tjejerna behövs och de finns i Elin Cullheds debutbok Gudarna. De är inte tjejer, de är gudar. Gudar som bor i Tierp. Det låter kanske märkligt, men så är det.
Men även gudar är svaga ibland, som Lilly. Kärleken gör att hon låter sig utnyttjas, misshandlas, filmas och förnedras. Hennes vänner Bita och Janne bestämmer sig för att hjälpa henne och krossa hennes pojkvän Daniel. Daniel som vuxenvärlden älskar och som därför är svår att komma åt.
Gudarna är inte bara en bok om hämnd, utan också en bok om vänskap, om självständighet och om att våga stå emot även när det känns hopplöst. En ovanligt korkad rektor är en av de som motarbetar gudarna. Varför finns det inga vettiga rektorer i ungdomsböcker? Förvisso är alla vuxna ganska misslyckade i Cullheds bok och så kan det absolut kännas när man är tonåring.
Janne är en karaktär som tränger in i mitt hjärta. Hon är cool och kaxig, men också liten och sårbar. Visst är det så att en sextonåring kan vara både väldigt stor och väldigt liten. Jämställdhetskampen som Janne leder är utan tvekan något stort.
Gudarna är också en vass klasskildring och en ganska svart bild av en förort där absolut ingenting händer. En plats där tiden tycks ha stått stilla och där könsrollerna är nästan omöjliga att bryta.
Jag tycker om Elin Cullheds debutbok, men jag hade kanske tyckt ännu mer om den när jag var yngre. Då hade den å andra sidan kanske skrämt mig ännu mer. Jag skulle dock rekommendera den till alla tonårstjejer som redan har, eller behöver, en rejäl dos skinn på näsan.