Varje dag är tjuvens dag

Teju Cole låter en nigeriansk man se på sitt forna hemland med främlingens ögon i Varje dag är tjuvens dag. Han rör sig genom Lagos med buss, bil eller till fots. Genom hans ögon får vi uppleva Nigerias forna huvudstad och det är ett intressant möte. Tjuven som nämns i titeln kan vara en människa, men också en stat, både den nigerianska och den forna kolonialmakten. Klart är att Lagos är en stad i förändring och att vår huvudperson inte alltid känner igen sig. Fram träder en stad där rikedomarna är många, men korruptionen stor. Samtidigt skildras Lagos som en stad bland andra, inte som en exotisk plats, vilket ofta blir resultatet när städer i Afrika ska beskrivas. Jag tycker att det är skönt att läsa om vardagen och tycker väldigt mycket de små betraktelser som huvudpersonen bjuder på. Krasst konstaterar han att mutor är nödvändiga för att fler ska kunna leva. Lönerna räcker inte till. Besvikelsen ligger som en hinna över vår huvudpersons bilder av Lagos, men någonstans finns ändå ett hopp om en bättre stad.

Det märks att Teju Cole har Tomas Tranströmer som stor förebild och det är inte oväntat att Tranströmer citeras i Varje dag är tjuvens dag. Vår huvudperson låtsas för ett ögonblick att en text Tranströmer skrivit handlar om just Lagos. I alla fall beskriver orden staden väl. Även Cole är en metaforernas mästare. Texten kombineras med foton och effekten blir slående.

Varje dag är tjuvens dag är den andra boken av Teju Cole som översatts till svenska, men det är faktiskt hans debutbok. Titeln kommer från ett Yoruba-ordspråk som lyder ”Varje dag är tjuvens dag, men en dag är ägarens”. I genombrottsboken Öppen stad är det nya hemstaden New York som står i centrum och det var i samband med att den släpptes på svenska 2013, som han deltog i Stockholm Literature. Jag tycker verkligen om Teju Coles sätt att skriva och det är hög tid att jag läser mitt signerade exemplar av Öppen stad. En av de signeringar som gjort mig mest starstruck, efter ett fantastiskt framträdande av Cole på Moedrna Museet. Faktiskt blev jag så tagen av honom att jag döpte en av mina lärobokskaraktärer till Teju Cole. Det är sådant jag roar mig med när skrivandet går på rutin.