Therese Bohmans tredje bok Aftonland handlar om Karolina, som är professor i konstvetenskap vid Stockholms Universitet. Kanske är hon den av Bohmans kvinnliga huvudpersoner som har mest makt, i alla fall på ytan. Inuti är hon väldigt osäker och ifrågasätter inte sällan sitt beslut att stanna i universitetsvärlden. Hon har just separerat från sin sambo sedan elva år och bytt Vasastan mot Södermalm. Singeltillvaron är ovan och hon har svårt att finna sig till rätta. Det är inte sambon Karl Johan hon saknar egentligen, men att bli singel som 40-åring känns inte bra. Älskare har kommit och gått, men tvåsamheten har ändå inneburit något slags tillhörighet.
En älskare har varit extra viktig, Anders som hon träffade på en middag på Nationalmuseet i samband med att det skulle stängas för den långa renoveringen. Han var byggnadskonservator och skulle delta i restaureringen. Anders var annorlunda och någon hon nästan kunnat älska på riktigt. Det där med starka, äkta känslor verkar nämligen inte vara något för Karolina. Distansen är en nödvändighet och säkerligen ett skydd. I förhållandet med Anders utsätts Karolina för ett dilemma som ligger i tiden, han röstar nämligen på Sverigedemokraterna och ja, det är något som i alla fall hade fått mig att bli väldigt skeptisk. Helt klart passar det inte in i Karolinas värld, men någonting gör att han varit svår att släppa.
Som professor ingår det i uppdraget att handleda doktorander. Karolinas avhandling Förförerskor och förgörerskor. Den farliga kvinnan i svensk bildkultur vid sekelskiftet 1900, om hur kvinnor porträtterades vid förra sekelskiftet och ska därför handleda Anton Strömberg som skriver om den ganska okända konstnären Ebba Ellis, verksam vid samma tid. Anton är en riktig glidare, som inte varit aktiv alls under det första året på forskarutbildningen, men nu dyker han upp och hävdar att han kommit över ett fantastiskt material som verkligen kommer att göra avtryck.
Det är ingen snygg bild av den akademiska världen som Therese Bohman målar upp. Värst är kanske Lennart Olsson, en riktig mansplainer som ser sig själv som feminist, men också förmer än alla kvinnor och i behov av att förklara världen, och konsten, för dem. Jag gillar dock miljön och konstens plats i handlingen. Bohman är också bra på att skapa komplexa karaktärer och Karolina är verkligen en sådan. Hon är verkligen inte helt sympatisk, men lätt att förstå. Jag tycker mycket om Aftonland, även om den kanske inte drabbade mig så mycket som debuten Den drunknande gjorde, är det Bohmans kanske mest välskrivna bok. Som alltid lyckas Bohman med få ord förmedla väldigt mycket och i Aftonland flödar de starka känslorna under den mycket kontrollerade ytan, vilket skapar en intressant stämning.
tack för tips!