Välkommen till Björnstad

Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.

Så börjar Fredrik Backmans senaste bok Björnstad och det är också det vi har att förhålla oss till under läsningen. Någonting kommer att gå riktigt fel, men det är inte klart vad. Än så länge har mars precis börjat.

I Björnstad är hockeyn allt. Du spelar hockey och blir därmed en del av bygden. Tränarna, spelarna, föräldrarna och faktiskt de flesta andra, lever och andas hockey. Nu är stadens juniorlag på väg att vinna landets högsta ungdomsserie och alla är engagerade. Eller, de har nått semifinal, men resten är bara formaliteter. De har ju Kevin, en större stjärna än staden skådat på mycket länge. Det är hans talang som ska ta Björnstad tillbaka till eliten. Det var länge sedan A-laget spelade i högsta divisionen, men nu har hoppet vaknat.

Björnstad Hockeys sportchef Peter Andersson är så nervös inför semifinalen att han spyr flera gånger. Hans fru Mira driver med honom. Hon har svårt att förstå hur någon kan bry sig så mycket om hockey som Peter och alla andra i Björnstad gör. Själv hade hon helst levt ett vanligt liv, men när hon försöker göra det genom att faktiskt ha en egen karriär och ett eget liv, bidrar det till att hon inte smälter in eller ens accepteras i Björnstad. Det hjälper inte att hon ägnar en massa tid åt att finnas till hands för klubben. En fru som jobbar på annan ort istället för att stötta sin man och laget, är inte en god hustru. Nu är det inte riktigt alla som bryr sig om hockey ska sägas. Peters och Miras dotter Maya gör det inte alls. Hon förstår dock sin pappas passion. Hennes passion är musiken.

Fredrik Backman skriver om en hel rad olika karaktärer i Björnstad. Vi får träffa tränarna, den buttre A-lagstränaren Sune, som varit 70 i minst 20 år och den kanske inte så kompetente juniorlagstränaren David. Eller visst är han kompetent, men han tycker inte samma som Sune. Vi får träffa halvt hysteriska föräldrar och höra hur förolämpningar och könsord viner runt arenan, både inom och utanför laget. Vi får lära känna andra juniorer som Benji, Kevins ständige beskyddare som bär på en hemlighet och Amat, en av mina favoriter, som gärna vill vara en av dem. En av björnarna från Björnstad. Utanför laget står Maya och hennes bästa vän Ana, men det är ändå kring dem historien i mångt och mycket kommer att kretsa. Historien som handlar om vad som händer när en 17-åring som är allas hjälte, visar sig vara något annat.

Fredrik Backman har skrivit en bok som är svartare än de tre första tillsammans. Den är också sannare och definitivt viktigare. Med många läsare kommer ett stort ansvar och Backman tar det. Björnstad är en angelägen och viktig bok som på ytan handlar om hockey, men också om så mycket mer. Det är ingen bok om sport, utan en bok om status, lojalitet och den svåra sanningen. Visst blir han väl mångordig ibland den gode Backman och kanske överanvänder han sina språkliga effekter. Det spelar ingen roll. Björnstad är en av de starkaste historier jag läst på mycket länge och jag hoppas att den når minst lika många läsare som En man som heter Ove. Jag hoppas också att alla lärare som låtit sina elever läsa om Ove, istället väljer Björnstad. Det är ingen ungdomsbok, men en bok för alla ungdomar och inte minst deras föräldrar.